Främjar goda förkunskaper lärandet?

Främjar goda förkunskaper lärandet?

”Det viktigaste för lärande är vad eleven redan vet.” Den klassiska tankegången från den inflytelserika forskaren i pedagogisk psykologi David Ausubel brukar lyftas rörande frågor om vilken roll goda fakta- och ämneskunskaper spelar för lärandet. En tumregel är att elever med goda förkunskaper har bättre förutsättningar i lärandet. Men, innebär det att de lär sig mer än elever med mindre goda förkunskaper? Det vill säga: ökar gapet, eller reproduceras skillnaderna över tid? I den svenska skolan har vi ju länge pratat om den bristande likvärdigheten i skolresultat. Internationellt används ibland uttrycket ”Knowledge is power”-hypotesen (KiP) för att beskriva den förväntade positiva effekten av förkunskaper. I en unik metaanalys som systematiskt granskat sambandet mellan domänspecifika förkunskaper och lärande framkommer en mångfacetterad bild (1). Resultatet? Studien visar en försumbar effekt av nivån av förkunskaper för lärandet.

Metaanalysen utmanar en alltför förenklad logik. Den visar att sambandet mellan förkunskap och lärande är starkt varierande – ibland positivt, ibland negativt, ibland försumbart. Det handlar alltså inte bara om hur mycket elever vet, utan vad de vet och hur den kunskapen interagerar med undervisningens utformning. . Så här långt så är det viktigt att hålla isär mål och metod: vår önskan om att elever ska utveckla goda kunskaper, gärna tidigt – vilket få skulle invända mot – med vår förståelse för hur undervisning ska utformas och hur sådant lärande går till som leder till goda kunskaper.

Fem vägar – hur förkunskaper kan stödja lärande

I studien sammanfattas fem vägar genom vilka korrekta förkunskaper kan främja lärande:

1. Förbättrad inkodning: Ny information kopplas lättare till befintlig kunskap.
2. Underlättad framplockning: Det blir lättare att hämta fram ny information ur minnet.
3. Bättre lärstrategier: Elever med goda förkunskaper tenderar att använda mer effektiva sätt att lära sig.
4. Högre motivation: Att känna igen innehåll kan öka engagemang och drivkraft.
5. Djupare bearbetning: Förkunskaper möjliggör en mer fördjupad förståelse av ny kunskap. Inkodade kunskaper bildar nätverk i hjärnan som ökar igenkänning och förmågan till association.

Vad visar meta-analysen om förkunskapers roll – egentligen?

I studien samlades data från närmare 9000 effektstorlekar. Analysen visar att förkunskaper mycket riktigt har ett starkt samband med posttest-resultat (r ≈ 0.53) . Men när det gäller faktiska kunskapsvinster – t ex om elever med goda förkunskaper lär sig mer än de med mindre sådana – är effekten i princip obefintlig (r ≈ -0.06). Hur kan det vara så? Jo, studien visar att samma nivå av förkunskap kan leda till olika typer av lärande – och att sambanden mellan förkunskaper och lärande beror på vilka uppgifter elever får, vilken undervisning de möter, och vilka kognitiva processer som aktiveras. Moderatoranalysen där man undersöker om det finns andra faktorer som kan påverka resultatet visade dock att höga kognitiva krav i undervisningen (t.ex. undervisning där elever behöver tänka, resonera, lösa problem) hade en positiv effekt på lärandet. Om förhållandet mellan fakta och förståelse har jag tidigare skrivit om i bloggen i flera inlägg här.

Fyra möjliga sätt som förkunskaper kan påverka lärandet

1. Korrekt förkunskap → Korrekt lärande
   När eleven redan har en korrekt förståelse i botten och undervisningen bygger vidare på det. Ny kunskap kopplas på ett meningsfullt sätt till det som redan finns.
   Exempel: En elev vet vad fotosyntes är, och lär sig nu om växters energibehov på cellnivå.
2. Korrekt förkunskap → Felaktigt lärande
   När eleven har rätt grund, men använder den på ett felaktigt sätt eller feltolkar ny information. Den gamla förkunskapen ”styr fel”.
   Exempel: En elev vet att energi inte kan försvinna, men tolkar det som att energi alltid är kvar i exakt samma form – vilket leder till en missuppfattning om energiflöden.
3. Felaktig förkunskap → Korrekt lärande
   När eleven börjar med en missuppfattning, men undervisningen är så genomtänkt att den leder till en korrekt förståelse. Det kräver ofta aktivt arbete med begrepp och omstrukturering av dessa i undervisningen.
   Exempel: En elev tror att blod är blått i kroppen och rött först när det kommer ut. Genom diskussion och modeller förklaras vad som händer med syre i blodet.
4. Felaktig förkunskap → Felaktigt lärande
   När eleven redan från början har en missuppfattning – och undervisningen inte lyckas utmana den. Den felaktiga förståelsen förstärks.
   Exempel: Eleven tror att jorden är platt, och tolkar nya bilder eller texter så att de bekräftar denna bild.

Ett experiment som utmanar KiP-hypotesen

Studien av Simonsmeier pekar på ett stort behov av mer interventionsforskning inom området. Därför är en aktuell interventionsstudie inom området förkunskaper särskilt intressant. Buchin och Mulligan (3) fann att deltagare som tränats i ett ämnesområde inte presterade bättre på nya uppgifter inom samma domän – trots att de hade mer förkunskaper. Som ofta med experimentella studier så är definitionen eller operationaliseringen av förkunskaper en utmaning – och interventionen där deltagarna erhåller förkunskaper är relativt begränsad i tid och omfattning. Man kan argumentera för att djupa förkunskaper inte etableras på så kort tid. Men, detta kan också leda till att hypotesen blir svår att falsifiera.

En statlig läroplansutredning på evidensbaserad grund?

Vad betyder forskningen om goda förkunskaper i ett svenskt perspektiv? I direktiven till den statliga läroplansutredningen (SOU 2025:19) utgås från antagandet om att mer fakta- och ämneskunskaper i sig skapar bättre förutsättningar för lärande. Men jag saknar i utredningen referenser till det vi idag vet om relation mellan fakta och förståelse inom pedagogisk-psykologisk och kognitiv forskning. Vi vet vi idag betydligt mer om de kognitiva processer som utgör grunder för analytiskt och logiskt tänkande inom t.ex. matematiskt och naturvetenskapligt lärande. Denna forskning lyser med sin frånvaro inte bara i läroplansutredningen utan även i den nationella STEM-strategin. Detta är olyckligt, inte minst eftersom skolreformerna ju velat lyfta fram behovet av en utveckling i riktning mot en evidensbaserad praktik.

”Analysera mera – inte mindre – och tidigare…?”

I de kommande blogginläggen kommer jag att peka på varför vi i högre grad måste främja barn och elevers analytiska och logiska resonemangsförmåga, så tidigt som möjligt – och hur vi förstår själva fenomenet analytiskt (eller analogt) tänkande – inte i motsats till faktakunskaper utan som ”verkstaden” i lärandet där faktakunskaper utvecklas. Jag kommer också lyfta varför också en del av de trendande kognitionsvetenskapliga strategierna, som t ex ”retrieval practice”- eller framplockningsstrategier riskerar att trivialiseras om vi inte tar hänsyn till en bredare förståelse som berör just hur barn och elevers kognitiva, logiska, analytiska och resonemangsförmågor utvecklas. Detta innebär också att förändringar i läroplaner och lärarutbildningar måste bygga på en breddad förståelse för de kognitiva processer som är involverade i lärandet – annars riskerar vi att bygga undervisning på förenklade antaganden och undervisningsstrategier.

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

FIl.dr. , leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi

(1) Simonsmeier, B. A., Flaig, M., Deiglmayr, A., Schalk, L., & Schneider, M. (2022). Domain-specific prior knowledge and learning: A meta-analysis. Educational psychologist, 57(1), 31-54.

(2) Bittermann, A., McNamara, D., Simonsmeier, B. A., & Schneider, M. (2023). The landscape of research on prior knowledge and learning: A bibliometric analysis. Educational Psychology Review, 35(2), 58.

(3) Buchin, Z. L., & Mulligan, N. W. (2024). Prior knowledge and new learning: An experimental study of domain-specific knowledge. Journal of Experimental Psychology: Applied.