Att utveckla barnhälsoarbetet i förskolan
Så har jag genomfört andra omgången av utbildningsdagen ”Att utveckla barnhälsoarbetet i förskolan” med närmare hundra kloka specialpedagoger, rektorer, förskollärare, utvecklingsledare m.fl. I tuffa tider med många utmaningar behövs mer än någonsin systematiska insatser för att främja barns hälsa, välbefinnande och lärande i förskolan.
Med utgångspunkt från min bok ”Att utveckla barns förmågor i förskolan” berörde jag teman som hur man etablerar ett gemensamt språk för detta arbete, hur man organiserar arbetsformer, mötesstrukturer och samtalsledarskap från arbetslagsnivå till barnhälsomöten så att man tar sig ur ”problemgropen” som vi kan fastna i i vardagen. Ett exempel på vilken roll språket spelar för vår förmåga att analysera och dra slutsatser om behoven av insatser är begreppen proximala och distala faktorer. Proximala faktorer är sådana som finns ”nära” oss i förskolan och som vi kan påverka, medan distala faktorer är sådant som påverkar barns hälsa, välbefinnande och lärande men som vi inte kan påverka omedelbart. Det är inte ovanligt att vi lägger en hel del tid på att diskutera sådant som vi inte kan påverka, och som också kan förstärka vår känsla av maktlöshet och frustration.
När vi jobbat oss ner till förskolans vardag så fokuserade jag särskilt på några teman ur boken som många förskolor och skolhuvudmän identifierar som särskilda utmaningar: hur vi konkret kan förstå och främja barns förmåga till koncentration, uppmärksamhet och uthållighet genom att fokusera på hur vi förstår och kan främja metakognition och självreglering. Vi talar ofta om att barns koncentration och uppmärksamhet har försämrats jämfört med tidigare, och många frågeställningar till barnhälsoteamen och i skolan till elevhälsoteamen berör frågor om just sårbarheter och svårigheter kring uppmärksamhet och självreglering. Om fallet är att många åtgärdande insatser handlar om dessa frågor, vad behöver vi då arbeta främjande med, och hur arbetar vi förebyggande med tidiga insatser innan problemen och skolsvårigheterna cementerats? Svaret är att vi behöver arbeta mycket tidigare med att främja och stötta kognitiva förmågor i förskolan och skolans vardag. Jag ser fram emot att jobba fördjupat med flera skolhuvudmän systematiskt i ett processinriktat arbete under nästa läsår kring just dessa teman.
Med vänlig hälsning, Petri Partanen
PS. Tycker du inlägget är intressant. Dela det gärna. DS
Inga kommentarer