Vi måste prata mer om likvärdigheten (del 1)

Så har Pisaresultaten för 2018 ankommit och med dem glädjen över att kurvorna pekar uppåt för Sverige. En stund kan vi vila i den glädjen, även om ett resultat i relation till ett genomsnitt inte säger allt.

Mer intressant är då spridningen i resultat bland elever i vårt land. Och signalerna från både Skolverkets Peter Fredriksson och PISA-generalen Andreas Schleicher är att den ökar. Vi har större skillnader mellan elevers resultat, både mellan skolor och mellan elever med olika förutsättningar, inom olika områden. Vi har vetat ett tag att vi har problem med likvärdigheten. Segregationen i skolan har lyfts fram som en riskfaktor. Det är lätt att känna maktlöshet inför sådana strukturella frågor. Hur kan man påverka dessa i vardagen? Eller ska man bara hoppas på konsensus och kraftfulla åtgärder från politikerna? I detta och nästa blogginlägg kommer jag föra ett resonemang om likvärdighetsfrågan.

Så här långt måste vi prata om vad vi menar med begreppet ”bristande likvärdighet”. Det kan ju betyda många saker. Ofta handlar det om bristande likvärdighet i skolans resultat som utgångspunkt i debatten. Men, analysen behöver fördjupas. Egentligen kanske vi egentligen menar att det handlar om bristande likvärdighet i en rad faktorer: elevernas förutsättningar, deras uppväxtvillkor, utbildningens och undervisningens tillgänglighet och kvalitet och vad eleverna har med sig i ryggsäcken av frisk- och riskfaktorer.

Låt oss göra ett nedslag i forskning kring likvärdighet, och några välkända samband:

1. När man följer upp skolgången in i vuxen ålder ser man samband mellan bristande likvärdighet och försämrad kognition hos individerna i vuxen ålder. Olikvärdig skola = större skillnader i kognitiva tankeförmågor (t ex förmåga att dra slutsatser, förstå samband, planeringsförmåga, uppmärksamhetsförmåga, etc). Om vi inte hanterar likvärdighetsproblemen som vi har i Sverige kommer det oundvikligen på lång sikt att leda till försämrade kognitiva tankeförmågor hos en större andel av populationen, något som påverkar individernas val, beslutsfattande och kapacitet till autonomi (självbestämmande) i vardagen (1).
2. Försämrade kognitiva tankeförmågor i populationen leder till inte bara till ökad ohälsa (det dubbelriktade sambandet mellan hälsa och lärande), ökad belastning på vården, utan också till försämrad ekonomisk utveckling. Vad en försämrad ekonomisk utveckling betyder för satsningar på förskolan och skolan behöver vi inte spekulera i. Vi talar om en ond cirkel för ett land och dess befolkning. Nobelpristagaren Heckman har pekat på det uppenbara: satsningar på förskola och skola kan leda till förbättrad kognitiv, socioemotionell och ekonomisk utveckling, och ökad likvärdighet (2).
   

Nu behöver vi en dos salutogent tänkande. Vad är det som utmärker skolor och undervisning som mot alla odds lyckas kompensera för likvärdigheten? Vad är det som pågår i dessa klassrum och på dessa skolor? Jag tror att en av nycklarna till skolans utveckling i Sverige är att vi behöver förstå vad som sker när bristande likvärdighet tar ut sitt pris på elevernas lärande.

Vi behöver förstå de ”elevnära effekterna”, och inte bara prata om skillnader mellan skolor, kommuner eller länder. Många av de strukturella faktorerna (politiska beslut, segregation etc) är inte möjliga för varken lärare eller elever på en skola i ett klassrum att påverka. Men, varje dag är en ny dag och varje lektion har en början, ett mitten och ett slut.

I kommande inlägg kommer jag att beröra hur vi kan förstå skillnader i elevernas förutsättningar, utifrån de ”elevnära effekterna” av bristande likvärdighet – en nödvändighet för att kunna arbeta med likvärdighetsfrågorna på en förskola, skola och i undervisningen.

(1) Olivera, J., Andreoli, F., Leist, A. K., & Chauvel, L. (2018) Inequality in old age cognition across the world. Economics & Human Biology, 29, 179-188.

(2) Heckman, J. (2012). The Heckman Equation. Heckman: The Economics of Human Potential. Disponible at: http://www. heckmanequation. org/heckman-equation.

Bild: Wikimedia Commons:Older person explains for school children.