Leken som grund för barns lärande och utveckling – om fri lek, vägledd lek och direkt undervisning
Lek är grunden för barns utveckling, lärande och välbefinnande. Detta betonas i förskolans reviderade läroplan (Lpfö 18 rev. 2025). Den har en självklar status i förskolan idag. Men hur förstår vi leken som fenomen? Jag har i tidigare blogginlägg skrivit en hel del om leken här. I leken får barnen möjlighet att imitera, fantisera, bearbeta intryck och pröva nya roller. Den stimulerar språk, motorik, socialt samspel, kognition och problemlösning – och den bygger relationer som bär långt utanför förskolan. I den fjärde och sista delen av vår processinriktade utbildning för förskolan är det fokus på just fördjupning kring olika former av lek i relation till undervisning, och på vuxnas förhållningssätt till leken. Det leder oss också in på frågor om samspel, relationer och likvärdighet.
Vad forskning säger om fri lek, vägledd lek och direkt undervisning?
På årets EARLI-konferens lyfte professor Kathy Hirsh-Pasek (Temple University) fram att aktiv vägledd lek (Active Playful Learning) – till skillnad från fri lek och i jämförelse med direkt undervisning (direct instruction) – ger de bästa förutsättningarna för barns kunskapsutveckling.
Hennes forskargrupp visar i sina studier (1)bl.a. att:
- I vägledd lek kombineras barns egen nyfikenhet och valmöjligheter med vuxnas stöd, frågor och material som utmanar tänkandet.
- Barn utvecklar både exekutiva funktioner, som självreglering och uppmärksamhet, och akademiska färdigheter, särskilt inom språk och matematik.
- Materialet spelar roll: utan tillgång till stimulerande material uppstår få tillfällen till exempelvis spatialt språk, men med klossar eller byggmaterial växer både språket och resonemangen fram.
Hirsh-Pasek refererade även till en översikt av 39 studier och meta-analys av 17 studier av Skene m.fl. (2) som visar robusta effekter av vuxnas vägledning under lek i jämförelse med fri lek och direkt undervisning. Över 3 800 barn (1–8 år) deltog i studien. Resultaten visade att vägledd lek:
- gav bättre effekt än direkt undervisning på tidiga matematiska färdigheter (g = 0,24), formkunskap (g = 0,63) och kognitiv flexibilitet/task switching (g = 0,40),
- gav bättre effekt än fri lek på barns spatiala ordförråd (g = 0,93).
Den gemensamma slutsatsen är tydlig: kombinationen av barns utforskande och vuxnas lyhörda vägledning är en viktig grund för lärande i förskolan. Samtidigt är det tydligt att vägledning under lek utgör en mellanform som innehåller komponenter både av att följa barns utforskande, initiativ och nyfikenhet, och att aktivera och leda barns lärande och undervisa explicit, med ett vägledande förhållningssätt som grund.
Metodreflektion
Skene och kollegors meta-analys visar på vinster för vägledd lek i jämförelse med fri lek, men man får vara försiktig med tvärsäkra slutsatser vilket ofta är fallet med meta-analyser. Underlaget bestod av relativt små studier med risk för bias. Effekterna är inte generella över alla områden, för vissa områden är vägledd och direkt undervisning jämförbara i effekt, och en del kan möjligtvis förklaras av ökad vuxenkontakt snarare än själva vägledningsprincipen. De mest robusta resultaten finns i tidig matematik, formkunskap och kognitiv flexibilitet – vilket kan antyda att kvaliteten i genomförandet är avgörande för effekten. Jag tänker osökt också på Frida Åströms avhandling där hon jämförde leken i ett antal länder och konstaterade att fri lek var vanligt förekommande i Sverige, och förknippat med lägre delaktighet, särskilt för barn med flerspråkig bakgrund.
Men, med begränsningarna i bakhuvudet indikerar Hirsh-Paseks forskning om aktiv vägledd lek att lek inte enbart är ett uttryck för barns fria utövande och utveckling av sin fantasi, utan en kognitivt uppbygglig process där språk, tänkande och självreglering utvecklas i samspel med trygga relationer och vuxnas närvaro – och den påverkar kunskapsutvecklingen positivt. Det spelar roll om och hur vuxna vägleder i både spontana och planerade undervisningssituationer.
Lek, relationer och undervisning i förskolan
I min bok Att utveckla barns förmågor i förskolan lyfter jag också fram hur leken är en motor i utvecklingen av barns förståelse, fantasi och självreglering. Leken är också en relationell arena – barn lär av och med varandra, och vuxna blir viktiga medspelare i att öppna leken för alla och göra den likvärdig och tillgänglig också utifrån barns olika förutsättningar. Förskolans läroplan understryker samma sak: leken ska ha en central plats i utbildningen, och vuxnas närvaro – att följa, stötta, delta och ibland leda leken – är avgörande för att skapa trygghet, delaktighet och lärande. Leken kan stärka de relationella banden mellan vuxna och barn i förskolan.
Slutord
EARLI-konferensens tema var “Realising potentials through education – Shaping the Minds and Brains for the future.” Forskningen kring vägledd lek är ett engagerande exempel på hur vi kan förverkliga den potentialen. Genom att förena barns lekfullhet med vuxnas pedagogiska nyfikenhet skapar vi förskolor där barnens hjärnor och hjärtan får bästa möjliga förutsättningar för utveckling. Med detta inlägg avslutar jag så rapporteringen från EARLI-konferensen.
Med vänlig hälsning, Petri Partanen
PS. Tycker du inlägget är intressant. Dela det gärna. DS.
(1) En beskrivning av APL och forskningen bakom finns här: https://activeplayfullearning.com/
(2) Skene, K., O’Farrelly, C. M., Byrne, E. M., Kirby, N., Stevens, E. C., & Ramchandani, P. G. (2022). Can guidance during play enhance children’s learning and development in educational contexts? A systematic review and meta‐analysis. Child Development, 93(4), 1162-1180.
Inga kommentarer