Äntligen är den här!
Den 10:e juni släpptes Petri Partanens nya bok ”Att utveckla förmågor i förskolan”
Här nedanför kan se innehållsförteckningein och läsa utdrag ur flera kapitel tillsammans med Petris tankar om boken.
Bokens innehåll
Från baksidans text:
”Barn har olika förutsättningar i sin ryggsäck när de kommer till förskolan. I den finns både frisk- och riskfaktorer. Hur vi förstår dessa och kan arbeta både främjande och förebyggande för att utjämna skillnader och öka likvärdigheten i barns lärande och utveckling är en viktig del av förskolans uppdrag.
I boken beskriver Petri Partanen hur vi kan förstå barns tänkande och kunskapsutveckling inom olika områden, så som tidig matematik- och språkutveckling. Vidare beskriver han hur vi kan stötta utvecklingen av barns förmåga till självreglering, uppmärksamhetsförmåga och uthållighet.
I boken kopplar Petri på ett lättbegripligt sätt ihop kognitions-, hjärn- och undervisningsperspektiven. Han ger konketa exempel på hur vårt bemötande och förhållningssätt och vår samtals- och samspelsmetodik kan främja barns lärande och utveckling. Han knyter ihop detta med lekens och både den spontana och planerade undervisningens roll i lärandet.”
Kapitel 2 – Så kan vi förstå förskolans mål!
I detta kapitel tar jag utgångspunkt i förskolans uppdrag. Jag beskriver de olika typer av mål som mer direkt rör barnens lärande och utveckling. Jag tydliggör också att hur vi tillsammans i förskolans verksamhet förstår läroplansmålen i relation till barns kunskaper, förmågor och färdigheter också kommer att påverka vårt arbete för ökad likvärdighet och för att utjämna skillnader i barns lärande och utveckling. Jag berör också frågan om hur vi kan tänka kring frågor om mätning och bedömning i förskolan.
”Att mäta eller att bedöma barns lärande och utveckling?”
”Det finns ingen gräns som barn måste passera i sitt lärande och sin utveckling för att bli ”godkända” i förskolan. Det är skönt att vi inte behöver mäta barns lärande med skarpa gränser som i skolan, men det kan också ibland ställa till det i förskolan. För även om vi inte har formella mål som barn ska uppnå vid en viss tidpunkt så har vi fortfarande förväntningar på barn, i deras olika åldrar, eller hur?”
Ur Petri Partanen (2024): Att utveckla barns förmågor i förskolan.
Kapitel 4 – Barns tänkande och språkutveckling
Kanske är det en av de vanligare frågorna som ställs i förskolan till barn i planerade undervisningssituationer: ”hur tänkte du…?”. Barns tänkande är ofta i fokus i lärandet i förskolan. Men hur utvecklas barns tänkande, och hur hänger det ihop med språkutvecklingen? Och om vi arbetar språkutvecklande, hur mycket arbetar vi också tanke-utvecklande?
I det här kapitlet skriver jag om sambandet mellan barns tänkande och språkutveckling för att tydliggöra t ex hur språkutvecklande arbetssätt går hand i hand med att förstå både frisk- och riskfaktorer i barns utveckling av sitt tänkande – sina tankeförmågor. Jag beskriver barns tänkande och språkutveckling genom fyra perioder under förskoleåren – och hur språk och tänkande vävs ihop. I efterföljande kapitel fördjupar vi oss just i vad vi vet barns olika förutsättningar i tänkandets utveckling – deras kognitiva utveckling – och hur man kan främja det, såväl för alla barn, som för vissa grupper av barn med riskfaktorer i ryggsäcken, och också enskilda barn i behov av utvidgat stöd.
”Barns tänkande och språkutveckling genom fyra perioder under förskoleåren”
”När vaknar tankarna till liv hos ett litet barn? Små barn beter sig målmedvetet långt innan de kan uttrycka det i kommunikationen med oss. När du följer ett litet barns beteende, ett barn som inte använder språket ännu för att uttrycka sig. Hur ser tänkandet ut då? De kan göra saker med en tydlig avsikt eller målsättning och kan uttrycka en vilja och drivas av en tanke. Men vad händer när de kan börja använda språket för att kommunicera och för att förstå sig själv? Och när de blir medvetna om sitt eget tänkande och börjar kunna använda språket för att beskriva det, hur påverkar det dem?”
Ur Petri Partanen (2024): Att utveckla barns förmågor i förskolan
”Barns tänkande är som ett rotsystem”
”Titta på bilden. Påminner det dig om något? Vad föreställer det? Barns tänkande är som ett rotsystem hos en växt eller ett träd, det sprider sig och förgrenar sig åt olika håll med tiden. I jorden finns det mer eller mindre gynnsamma villkor som påverkar tillväxten. Där det finns en god jordmån, näringsämnen och vatten förtätas rotsystemet. Där det är ont om näringsämnen och torftig jordmån blir inte rotsystemet lika förgrenat och kanske söker det sig någon annanstans.”
Ur Petri Partanen (2024): Att utveckla barns förmågor i förskolan.
Kapitel 5 – Att främja barns tänkande med kognitionsvetenskap som verktyg
Det här med hjärnans utveckling, hjärnan i förskolan och kognitionsvetenskap är begrepp som har ”trendat” i över trettio år, både i förskola och skola, under olika etiketter. Och inget tyder på att den ”trenden” tagit slut. Vi lär oss faktiskt sakta men säkert mer, och kan också avfärda en del hjärnmyter. Men vad är relevant som har bäring på förskolans verksamhet? Om man kokar ner ett över hundrafemtioårigt forskningsfält, vad kan vara användbart för att förstå barns lärande och utveckling?
Kapitel 5 inleder ett antal kapitel där jag beskriver barns varierande kognitiva förutsättningar. Jag skriver om hur barns tankeförmågor (även kallat kognitiva processer) utvecklas över tid och hur detta visar sig i förskolans vardag. I de kommande kapitlen beskriver jag PASS-teorin som är en välbeforskad praktisk modell för att förstå hur barns utveckling inom områden som matematik-, språk- och kunskapsutveckling påverkas av och påverkar deras kognitiva förutsättningar.
Jag beskriver begrepp som metakognition, självreglering och scaffolding som samtliga har robust stöd i forskning. Jag kopplar begreppen till konkret bemötande, förhållningssätt och samspelsmetodik i förskolans vardag, illustrerade genom ett antal modell-situationer. Min ambition är att man ska kunna förstå begreppen och känna igen dem i barns lärande i förskolans vardag, utan att vara forskare.
Kapitel 11 – Att främja barns tidiga kunskapsutveckling – om matematik- och språkutveckling
Nu har vi kommit en bra bit in i boken, och det här kapitlet handlar som du anar om hur vi kan främja barns kunskapsutveckling i förskolan. I detta kapitel ”nördar” jag oss in i den matematikforskning som jag varit delaktig i genom min forskargrupp på UCL i London. Jag går igenom nio matematiska kognitioner – som vi möter i barns matematiska utforskande och utveckling. Dom finns mitt framför näsan på oss i förskolans vardag, om vi tar på oss dom glasögonen. De skymtar också fram i förskolans läroplan, och i bedömningsstöden för F-3.
”När cirklarna växer ihop – om matematik- och språkutveckling”
”Men hur hänger matematik- och språkutveckling ihop? Matematik- och språkutveckling hänger ihop som två cirklar som växer ihop över tid. Små barn kan upptäcka mängder, mönster och regelbundenheter även utan språk, och innan språkutvecklingen tagit fart. Men i takt med att språkutvecklingen fortgår växer också matematik- och språkutvecklingen ihop. Det här är vår uppgift – att få cirklarna att växa i storlek och växa ihop! Vi vill att barn ska utvidga sina matematiska färdigheter, och vi vill att de ska utveckla ett språk för matematiken. Allt är inte matematik här i livet, men det finns matematik i det mesta!”
Ur Petri Partanen (2024): Att utveckla barns förmågor i förskolan
”Progressionen, variationen och dosen”
När vi på djupet förstår vad det är barn ägnar sig åt tankemässigt att greppa, begripa och förstå, då är det också lättare att få syn på det och främja och stötta barns lärande och utveckling, både spontant i den flyktiga stunden och planerat utifrån en gemensam målsättning i arbetslaget. Det är lättare att förstå progressionen – den matematiska utvecklingen över tid. Det är lättare att få syn på variationen i utvecklingen hos olika barn i gruppen. Det är också lättare att få syn på dosen – det faktum att barn i förskolan är i varierande grad delaktiga i matematiskt utvecklande situationer – inte för att vi har planerat för det, utan för att det ibland bara blir så. En del barn bjuder in spontant till utforskande, andra gör det i mindre grad. Barn har också olika frisk- och riskfaktorer i sin ryggsäck som påverkar utvecklingen.
Det är därför som förskollärare har en viktig roll i att planera för hur vi ska förhålla oss både i spontana och planerade undervisningssituationer. Det är därför specialpedagoger i förskolan har en viktig roll att stötta förskolan med både främjande, förebyggande och åtgärdande perspektiv. Och eftersom barns kunskapsutveckling pågår spontant mitt framför näsan på oss, ibland när vi minst anar det, så har all förskolepersonal en viktig roll i att fånga tillfällena.
”Vilka effekter har leken för barns lärande, välbefinnande och utveckling?”
”Leken har både kognitiva och känslomässigt uppbyggliga effekter. Den kan bidra till välbefinnande, känsla av sammanhang och meningsfullhet. Leken trivs nära motivationen som i sin tur får näring av känslan av att kunna. Men den är också en aktivitet som ger barn verktyg för att förstå och hantera sin tillvaro och sitt liv.”
Ur Petri Partanen (2024): Att utveckla barns förmågor i förskolan
Kapitel 12 – Den lärande, tillgängliga och utvecklande leken
Leken är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande, står det i förskolans läroplan, alldeles rättmätigt. Leken smyger sig in i många olika former av aktiviteter i förskolans vardag. Vi kan resonera om fri lek, vägledd lek och direkt undervisning ur ett lekperspektiv. I det här kapitlet skriver jag om hur vi kan förstå och få syn på olika former av lek, så som roll-lekar och imitationslekar, och vilka effekter de kan ha på barns lärande, välbefinnande och utveckling av förmågor. Vi kan diskutera när vi ska låta barn vara i fred i sina lekar, och när vi ska vägleda lekar.
Barn har olika behov och också olika förutsättningar vad gäller delaktighet i olika typer av lekar. Bland många andra faktorer, så påverkar barns självregleringsförmåga deras möjlighet att delta i vissa lekar, därför att leken också i varierande och med ålder ökande grad förutsätter förmågan att vänta på sin tur, att behålla uppmärksamheten, att kunna förstå och anpassa sig till lekens regler. Med andra ord berör leken också förmågan till samspel och turtagning. Därför är leken också en tillgänglighetsfråga, och vissa lekar kan utestänga, och andra kan bjuda in. Minns du någon gång när du inte fick vara med i en lek?
”Vi måste prata om banden som växer fram i förskolan…”
”Vi tänker att våra relationer och de band som uppstår mellan barn och vuxna i förskolan är viktiga. Relationerna är att likna vid ett ”gummiband” mellan vuxna och barn – ibland behöver den vara tätare då barnen behöver närhet till de vuxna och mer av vuxenreglering. Vid andra tillfällen behöver gummibandet få vara mer löst och ge utrymme för barns utforskande och utveckling av självständighet och övning av självreglering. Men bandet får aldrig gå av.”
Ur Petri Partanen (2024): Att utveckla barns förmågor i förskolan
Kapitel 13 – Banden som växer fram mellan barn och vuxna – samspel, relationer och undervisning
Alla pratar om relationens roll för lärandet och barns välbefinnande. Och det är bra. Men vad menar vi egentligen med ”en god relation”, och vad innebär det för lärande och undervisning? I det här kapitlet använder jag begreppet ”den lärande relationen” för att beskriva hur dom där banden växer fram mellan barn och vuxna, och mellan barn också för den delen. Vad utmärker en samspelsinriktad undervisning, som stöttar barns utveckling av deras förmågor – särskilt deras tankeförmågor, språkutveckling och begynnande litteracitet – läs- och skrivutveckling? Hur tänker ni på er förskola kring relationer?
Att utveckla det främjande, förebyggande och åtgärdande barnhälsoarbetet i förskolan
I de sista två kapitlen i boken lyfter vi perspektivet igen och tittar på vårt gemensamma arbete på förskolan. I fokus är hur vi kan utveckla vårt främjande och förebyggande, men också åtgärdande arbete i vardagen, och hur vi kan få syn på faktorer som kan öka likvärdigheten i barns hälsa, lärande och utveckling. Jag lyfter ett antal begrepp som jag tycker att all personal i förskolan ska vara bekanta med, och som är användbara i olika typer av samtal. Om man har en gemensam förståelse för dessa begrepp är det enklare att få syn på, samtala om, analysera, planera och följa upp arbetet. Då kan vi arbeta utifrån ett ”helaförskolan”-perspektiv.
”Är det som är nödvändigt för vissa barn alltid bra för alla andra barn?”
”När vi i förskolan och skolan har pratat om tillgänglighet, det vill säga att arbeta för att se till att alla barn är delaktiga, och att våra aktiviteter bjuder in och är tillgängliga för barn oavsett deras ”ryggsäckar” så har vi ibland använt uttrycket ”Det som är nödvändigt för vissa barn är bra för alla barn”. Och detta
gäller verkligen en hel del saker i förskolan— Men, låt oss vända på frågan: Finns det saker som vissa barn behöver som andra barn inte behöver?”
Ur Petri Partanen (2024). Att utveckla barns förmågor i förskolan.
Kapitel 15 – Främjande, förebyggande och åtgärdande arbete – behovsmodellen som verktyg för analys
Ett exempel på ett begreppspar som går som en röd tråd genom boken är frisk- och riskfaktorer. När vi börjar tänka kring vilka frisk- och riskfaktorer för barns hälsa, lärande och utveckling som kan finnas hos just våra barn, förändras diskussionen. Istället för att barn bara ”är” på ett visst sätt eller ”har” något, som t ex en NPF-diagnos, eller språkstörning, så hjälper frisk- och riskfaktorer oss att se på barnens fungerande och behov mer nyanserat. Då kan vi också få syn på om det uppstår frisk- och riskfaktorer i vår verksamhet, i olika situationer eller miljöer. I kapitel 15 fördjupar jag förståelsen för hur vi kan använda dessa begrepp konkret i vår vardag för att utveckla barnhälsoarbetet.
Ett annat exempel är hälsopyramiden – som kan hjälpa oss att strukturera våra främjande, förebyggande och åtgärdande insatser. Då kan vi ställa oss frågorna: ”Vad behöver de flesta barn hos oss, vilka intensifierade insatser är viktiga för vissa grupper av våra barn, och vilka extraordinära insatser behöver enskilda barn?”. TIll det arbetet presenterar jag behovsmodellen som man kan använda som samtalsstruktur i barnhälsomöten. Det handlar om att utveckla det främjande, förebyggande och åtgärdande barnhälsoarbetet i förskolan.