Om kognitionsvetenskap och PASS-processerna

Kognitionsvetenskap, neurovetenskap och hjärnforskning är hetare än hetast i skolans värld. En utmaning med sådan forskning är dock att den ofta är svår att tillämpa i undervisningen. Det uppstår också ”neuro-myter” återkommande. Att det finns en specifik pedagogik för höger och vänster hjärnhalva eller att vi har olika typer av intelligenser är bara två exempel på sådana myter som saknar forskningsstöd (1). Mina forskarkollegor på UCL Institute of Education har tillsammans med Centre for Educational Neuroscience också skrivit om neuromyter som specifikt rör elever med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar (neurodevelopmental disorders), så som t ex ADHD och ASD (2). I detta inlägg tänkte jag beskriva en annan ingång som integrerar hjärnforskning utifrån kognitionsvetenskap och PASS-processerna.

Kognitiva förmågor utgör ”gas och broms” för elevers kunskapsutveckling

Vi har precis avslutat utbildningar i PASS-teorin som är en välbeforskad modell för att förstå sambanden mellan barn och elevers tankeförmågor, kognitiva förmågor eller som det ibland benämns i forskningen – neurokognitiva processer – och deras lärande av kunskaper och färdigheter. Närmare 40 kloka psykologer och specialpedagoger, speciallärare och logopeder m.fl har fördjupat sig under två dagar i forskningen bakom PASS-teorin och kopplingen till elevers metakognition, självreglering och analytiska förmåga t ex i språk-, matematik- och läs- och skrivutveckling. Istället för att börja i hjärnan, så vänder vi på diskussionen: vi börjar i undervisningen, läroplanerna, kunskaperna och undervisningsformerna och ställer oss frågan: har alla elever precis samma förutsättningar att lära sig? Från forskningen vet vi att elevers ”ryggsäck” av bland annat kognitiva förmågor utgör ”gas och broms” för eleverna när de lär sig olika typer av kunskaper. Samtidigt vet vi att elevers kunskapsutveckling bidrar till utvecklingen av kognitiva förmågor. Jag har tidigare skrivit här om att skolan är den bästa kognitiva träningen!

En vanlig missuppfattning om kognitiva förmågor eller tankeförmågor är att de är frikopplade från kunskaperna. Faktum är att kraven på elevernas kognitiva förmågor är invävda (eng: nested) i kunskaperna, undervisningsformerna och lärmiljöerna. Därför är det i någon mening meningslöst att träna eller för den delen bedöma elevers förmågor frikopplat från lärandet. Förståelsen för kognitiva förmågor ger oss också ledtrådar kring varför elever inte har samma förutsättningar att lära sig. Det är samtidigt också viktigt att förstå att kognitiva förmågor inte bestämmer elevers kunskapsutveckling, men deras inflytande är väsentligt.

En vanlig missuppfattning om kognitiva förmågor eller tankeförmågor är att de är frikopplade från kunskaperna—Därför är det meningslöst att träna eller för den delen bedöma elevers förmågor frikopplat från lärandet…

Hur ”märks” då elevers kognitiva förmågors påverkan på deras lärande i vardagen? Varje lärare har varit med om eleven som ”kunde förra veckan” men nu har glömt igen trots repetition, liksom eleven som bara behövde höra/läsa/titta/pröva en gång – och sedan ”satt” kunskaperna. Varje lärare har också varit med om eleven med utmärkt slutledningsförmåga och potential, som till lärarens stora besvikelse lämnar in ett arbete som framstår oplanerat och oorganiserat precis vid deadline, eller som trots att eleven visste vad den behövde göra – och var motiverad – ändå inte fullföljde uppgiften. Vi kan ju inte nöja oss med att konstatera att eleven bara behövde ”skärpa sig” eller ”var lat”, även om det kan uppstå normer, kulturer och ovanor som kan bidra till att förklara elevers beteenden och motverka lärandet. Men, det finns mycket mer att hämta i didaktiken.

Från en mekanistisk till en dynamisk modell för kognitiva förmågors roll i lärande och kunskapsutveckling

En vanlig modell med utgångspunkt i kognitionsvetenskap som beskriver hur kunskaper befästs och lagras i långtidsminnet är att beskriva ett flöde från arbetsminne till långtidsminne. Problemet med en sådan mekanistisk modell är att den inte kan användas för att förstå hur undervisning och kunskapsformerna påverkar lärandet, tillsammans med elevens ryggsäck av kognitiva förmågor. För den som är intresserad av hur man kan förstå arbetsminne som en dynamisk process har jag tidigare skrivit om det här.

PASS-teorin formulerar inlärningsprocessen i termer av 1) självreglering, dvs hur eleven reglerar sin uppmärksamhet och planerar och genomför sina handlingar och studiestrategier i en lärmiljö eller undervisningssituation. PASS-forskningen beskriver också hur vi kan förstå 2) kodning av kunskaper in i minnet (s.k. encoding), dvs hur eleven bearbetar kunskaper och intryck till meningsfulla enheter, upptäcker mönster och samband, kopplar ihop dem med förkunskaper och utvecklar begreppsförståelse och fördjupad förståelse, och får ”ordning” på kunskaperna.

När elever utvecklas från novis till expertis

Bilden i detta inlägg illustrerar att när elever utvecklas från novis till expertis och blir ”skillade” minskar den kognitiva belastningen (s.k. cognitive load) på PASS-processerna, oavsett om det är teoretiska eller praktiska kunskaper – oavsett om det är begreppskunskaper eller procedurkunskaper – till förmån för förtrogenhet och ”automatisering”. Parallellt uppstår en positiv effekt av ökade förkunskaper i lärandet – det är lättare att se samband, mönster och göra associationer till tidigare kunskaper och erfarenheter. Men, i denna process har faktiskt elever olika förutsättningar och ”ryggsäckar” som påverkar deras lärande på olika sätt. En introduktion till PASS-forskningen som berör t ex matematik-, läs- och skriv- samt språkutveckling, liksom för olika grupper av elever, såsom elever med neuropsykiatriska diagnoser, dyslexi, elever med exceptionella förmågor (s.k. gifted execeptional children) m.fl. finns i en artikel jag skrivit för Skolverkets Specialpedagogik för lärande (3). En fördjupning finns i min bok ”Att utveckla förmågor på vetenskaplig grund i skolan”(4).

Från hösten ingår jag och min kollega Niklas Fröst tillsammans med kollegor från olika länder i ett internationellt nätverk som syftar till att samla den omfattande forskningen som har en närmare femtioårig historia och samla mer än trettio års erfarenheter av arbete med PASS-teorin i skolan. Under projektnamnet ”PASSinedu” kommer nätverket sprida kunskaper och erfarenheter från olika delar av världen. Häng med här på bloggen!

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

Fil. dr, leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi.

PS. Dela gärna inlägget med knapparna nedan. DS.

Referenser:

(1) Torrijos-Muelas, M., González-Víllora, S., & Bodoque-Osma, A. R. (2021). The Persistence of Neuromyths in the Educational Settings: A Systematic Review. Frontiers in psychology, 11, 591923. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2020.591923

(2) Gini, S., Knowland, V., Thomas, M. S., & Van Herwegen, J. (2021). Neuromyths about neurodevelopmental disorders: misconceptions by educators and the general public. Mind, Brain, and Education, 15(4), 289-298.

(3) Partanen, P.(2021). Elevers kognitiva förmågor och studiestrategier i lärandet på gymnasiet. Skolverket. Kan laddas ner här.

(4) Partanen, P.(2019). Att utveckla förmågor på vetenskaplig grund i skolan. Skolutvecklarna Publit. https://widget.publit.com/webshop/skolutvecklarna_sverige_ab_487