”Educational Neuroscience” – ett spännande fält för skolan?

I veckan fick jag äran att inleda ”Centre for Educational Neurosciences” spännande seminarieserie på UCL Institute of Education, och Birkbeck, University of London, med en föreläsning om min forskning kring underliggande förmågors roll i lärandet. Jag fokuserade särskilt på metakognition och planeringsförmåga som utgör så kallade komplexa exekutiva funktioner, och påverkar elevers lärande på ett konkret sätt i vardagen, inne i undervisningen.

Jag lyfte också fram vikten av att hjärnforskning i högre grad behöver utforska kopplingen till elevers kunskapsutveckling, didaktiska aspekter av undervisningens utformning och lärmiljöers roll, för att bli relevant för lärare i vardagen.

Det förekommer kritik mot hjärnforskning om att den producerar triviala resultat för undervisningen (se tex 1), och det florerar en del ”hjärnmyter” även i skolan, i form av vänster-höger-hjärnhalva-pedagogik, oxytocinkramar etc., men jag är övertygad om att detta spännande tvärvetenskapliga forskningsfält kan bidra med viktiga pusselbitar kring vår förståelse för lärandets förutsättningar och process (2).

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

(1) Bowers, J. S. (2016). The practical and principled problems with educational neuroscience. Psychological Review, 123(5), 600.

(2) Thomas, M. S., Ansari, D., & Knowland, V. C. (2019). Annual research review: Educational neuroscience: Progress and prospects. Journal of Child Psychology and Psychiatry, 60(4), 477-492.