fbpx

“Vad gör dom i elevhälsoteamet, egentligen?” – om vikten av att arbeta med grupprelationer

Så är höstlovet, läslovet eller novemberlovet här och kanske ett tillfälle att bromsa upp och reflektera tillbaka kring uppstarten, och samla kraft inför arbetet fram till jul. I förra veckan genomförde vi “Fortsättningskursen i handlednings- och samtalsmetodik för specialpedagoger och speciallärare” med deltagare både digitalt och fysiskt på plats.

Ett tema som vi jobbar en hel del med i fortsättningskursen är “underliggande processer” och gruppers sätt att fungera. Vi fokuserar på formella arbetsgrupper (t ex arbetslag, EHT, ledningsgrupp, förvaltningsledningsgrupp, etc) men också handledning av grupper (t ex arbetslag, tvärgrupper på en skola, eller t ex en grupp av elevassistenter).

Förskola och skola kryllar av grupper, både formella och informella. Vi människor är sociala varelser med behov av relationer både till individer och tillhörighet till grupper. Ofta när vi pratar om vikten av att arbeta med relationer, befinner vi oss på individnivå, eller i relationen mellan vuxna och elever. Men grupper utvecklar också relationer till varandra – och dessa relationer påverkar ibland arbetet på ett påtagligt sätt på en förskola eller skola.

Du vet säkert efter att ha tillhört en grupp ett tag att grupper har i någon mening sitt eget liv, och är inte bara summan av individerna. Det är välbelagt i forskning att individerna i grupper kan utveckla specifika sätt att tänka och förhålla sig till varandra både inom gruppen, men också i förhållande till sin omgivning, och i relation till andra grupper, och att detta har ett samband med gruppers arbetsprestationer. Vi kan reflektera kring relationer inom en grupp men också mellangruppsrelationer.

Dessa grupprelationer påverkar klimatet, organisationen och skolarbetet mer än vi tänker. Grupprelationer kan både vara öppna, varma och inkluderande, men också präglade av distans och spänningsfält – “vi” och “dom”. Ibland sker mycket av relaterandet i informella situationer, i korridorer och i subgrupper, och så undviker man att kommunicera i öppet och i formella situationer. Då kan det bli svårt att arbeta med skolutveckling.

Sen finns också den specifika relationen mellan EHT och arbetslag, som är av annorlunda karaktär, eftersom EHT är en stödfunktion, medan arbetslaget är en linjefunktion. Dessa relationer reder jag ut i min bok “Att utveckla elevhälsa”. Relationerna mellan EHT och arbetslag, liksom mellan ledning och arbetslag är två grupprelationer som är särskilt intressanta, då dessa behöver fungera på varje förskola och skola för att arbetet ska bli effektivt.

Jag har nu arbetat närmare 20 år med arbetslags- och teamutveckling, ofta med EHT:r men också med arbetslag och ledningsgrupper, och den berömda distansen mellan EHT och arbetslag är något som jag stöter på ganska ofta fortfarande: “Vad gör dom på sina möten?”. En del skolor prövar att motverka distansen genom att låta EHT och arbetslag mötas, vilket kan vara framgångsrikt. Men ibland räcker det inte med att införa en mötesstruktur eller “bunta” ihop EHT och arbetslag – vi har ibland en övertro på att mötesstrukturer ska lösa alla problem.

En del skolor har prövat vissa mötesstrukturer och sedan övergivit dem i tron på att det finns en annan mötesstruktur som passar bättre, när man egentligen borde reflektera kring hur individer och grupper relaterar till varandra. Jag har sett detta även på förvaltningsnivå, där en del förvaltningar omorganiserar i hopp om att lösa spänningsfält, istället för att arbeta med att förbättra den befintliga organisationen, till mycket mindre kostnad och energispill.

Ibland behöver man genomlysa (utvärdera och reflektera kring) både funktionsorganisationen (linje- och stöd-organisationen etc) men också arbetsformerna (de olika mötesforum, mötesstrukturer och metoder vi har). De faktiska förutsättningar som medarbetare ges för sitt arbete är också viktiga att belysa. Slutligen behöver vi också arbeta med relationerna, och utveckla en explicit strategi. Då kan också handledning som metod få bättre förutsättningar för att fungera.

Anledningen till att det uppstår spänningsfält mellan grupper kan ibland bero på att t ex en grupp upplevs dominera över den andra. Ett exempel som jag mött är när EHT uppfattas “diktera” uppgifter åt lärare och arbetslag. Ett dilemma med en sådan mellangruppsrelation är att den riskerar att urholka lärares delaktighet och autonomi i sin yrkesutövning, vilket är lika problematiskt som när elevers delaktighet och autonomi urholkas. Ett annat exempel är det motsatta, när ett arbetslag “beställer” färdiga lösningar av elevhälsopersonalen. Då uppstår motsvarande dilemma rörande elevhälsopersonalens känsla av meningsfullhet, begriplighet och sammanhang.

Den goda nyheten (som egentligen inte är så ny) är att sådant kan vi komma tillrätta med, om vi arbetar medvetet med vår organisation, våra arbetsformer och våra grupprelationer. Det kan vara ett viktigt steg mot att det blir mindre av “vi och dom”, och mer av “vi”, tillsammans. Det kan också leda till att de där arbetsformerna och mötesstrukturerna som vi beslutat om börjar fungera bättre.

Trevlig höst!

Petri Partanen

Bilder från Pexels.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *