Kunskapsresultaten ger inte hela svaret om elevers stödbehov
EARLI SIG 15-konferensen 17-19 augusti 2026 i vackra Helsinki var ett smörgåsbord av intressanta presentationer om SEN – special educational needs – och barns och elevers stödbehov. Inte minst pekade flera presentationer på att när vi vill förbättra stödinsatser, tidig kartläggning och förebyggande arbete finns viktiga insikter att hämta från forskningen. På konferensens första dag presenterade jag vår studie om vad som utmärker elever på olika nivåer i det tredelade stödsystemet i Sverige, som en del av vårt arbete med standardiseringen av Digibility. En sak stack ut: av eleverna med låga lärarskattade resultat i matematik eller svenska/språk fick 96 procent stöd.
Men på nivå 2 – elever med extra anpassningar/intensifierat stöd – hade hela 69 procent inte låga resultat i något av ämnena. På nivå 3, elever i behov av särskilt stöd, såg bilden annorlunda ut: där hade de flesta tydliga och bredare kunskapssvårigheter. Men även där hade ungefär en fjärdedel inte låga resultat i matematik eller svenska/språk. Det väcker en viktig fråga för speciallärare och specialpedagoger: om kunskapsresultaten inte förklarar varför många elever behöver stöd på nivå 2 – vilka andra faktorer behöver vi då förstå?
Med Digibility undersökte vi därför inte bara kunskapsresultat utan också kognitiva processer, metakognition och responsivitet – hur eleven svarar på strategiskt stöd. Responsivitet är en central del av dynamisk bedömning. Resultaten visade att kognitiv prestation hängde samman med stödnivå, men också att elevernas egen metakognitiva reglering gav information utöver den kognitiva prestationen.
I arbetsminnesuppgifterna såg vi dessutom att högre responsivitet – att bättre kunna dra nytta av det strategiska stödet – hängde samman med mindre omfattande behov av stöd. För elever i årskurs 2–6 såg vi en liknande trend i uppgifter som mätte analogt tänkande, det vill säga förmågan att se mönster, analysera relationer och dra slutsatser.
Detta pekar mot något viktigt. Kartläggning behöver inte bara fråga ”Vad klarar eleven?” eller ”Hur går kunskapsutvecklingen?”, utan också: ”Hur ser elevens tänkande, strategier och självreglering i lärandet ut? Hur tänker eleven om sitt eget lärande? Och vad händer när vi ger strategiskt stöd?” Två elever på samma stödnivå kan ha olika styrkor och sårbarheter som påverkar deras lärande – och kunskapsutvecklingen ger uppenbart inte hela svaret. Det är den typen av förståelse som Digibility är tänkt att bidra till.
Med vänlig hälsning, Petri Partanen
PS. Vill du veta mer om Digibility, läs mer här. DS
Inga kommentarer