”Välbefinnande handlar inte bara om att må bra – det handlar om att känna att man fungerar bra.” – Om sambanden mellan metakognition, självreglering och välbefinnande
Den tredje delen i vår processinriktade utbildning för förskolan är en fördjupning i metakognition och självreglering – det jag kallar för ”kontrolltornet” utifrån en vanlig metafor om exekutiva förmågors roll. I PASS-modellen utgörs de av planerings- och uppmärksamhetsprocesserna – vår tids stora utmaningar vad gäller barns lärande och utveckling. I vardagen använder vi olika uttryck för att beskriva förskolepersonalens förhållningssätt – stöttning och scaffolding är vanliga uttryck. Metakognitiv prompting ett annat. Och de har sin plats i både den spontana och den planerade undervisningen och grundas i en sampels- och samtalsmetodik. I processutbildningen berörs också vikten av att förstå progression i lärandet och att barn behöver olika mycket stimulans i sitt lärande för ökad likvärdighet i kunskapsutvecklingen. Därför använder jag i boken liksom i utbildningen matematiken som exempel på hur vår förståelse förändrar också vad vi uppmärksammar i barnens lärande – och vilka barn som får mer eller mindre uppmärksamhet och därmed olika mycket stöd och stimulans.
På EARLI-konferensens tredje och fjärde dag deltog jag i två symposier kring metakognition och självreglering. Varför detta område är så ”hett” är att det återkommer både i kognitionsvetenskapliga undervisningsstrategier, liksom i forskningen kring barn och elevers lärande och utveckling. Det ena symposiet modererat av Maximino-Pinheiro berörde bl.a. forskning som jag tidigare skrivit här: om hur metakognition medierar relationen mellan barns socioekonomiska bakgrund och deras språk- och matematikutveckling.
Det andra symposiet på konferensen lyfte fram hur barns och ungas metakognition, exekutiva funktioner och socioemotionella förmågor samspelar med både lärande och välbefinnande. En utgångspunkt för symposiet var att tidiga insatser för att stärka dessa förmågor kan minska skillnader i skolresultat och främja likvärdighet. En viktig diskussion handlade om att barns metakognitiva tänkande ofta är implicit– de kan planera och reflektera utan att ännu ha språket för det. Här blir vårt uppdrag att skapa situationer där deras tänkande blir synligt, och att ge den stöttning som behövs för att främja deras självreglering. Det stärker både deras uthållighet i lärandet och deras glädje och trygghet i förskola och skola.
”Välbefinnande handlar inte bara om att må bra utan att känna att man fungerar bra.”
En presentation som fastnade var dr Holzers från Wiens universitet. Hon betonade att välbefinnande inte (bara) handlar inte om att må bra utan att känna att man fungerar bra. Ett funktionellt perspektiv fördjupar förståelsen för välbefinnande, mående och också relationer. Holzers forskning utforskar hur kognitiva och metakognitiva förmågor påverkar elevers välbefinnande. När vi nu ser många aktörer i skolan lyfta frågor om psykisk hälsa och välbefinnande, så utgör denna forskningsgren en viktig nyansering av både förskolans och skolans uppdrag vad gäller hälsa och välbefinnande, och visar framför allt på att den goda undervisningen utgör en viktig del av att bidra till barns och elevers hälsa och välbefinnande.
Vill du veta mer om hur den processinriktade utbildningen för förskolan tar upp metakognition, självreglering och matematik? Hör av dig så skickar jag ett PM på upplägget. I den fjärde och sista artikeln om utbildningen berör jag lekens roll för barns hälsa, välbefinnande och utveckling. Häng med!
Med vänlig hälsning
Petri Partanen
Fil.dr., leg. psykolog och specialist i pedagogisk psykologi
PS. Tycker du inlägget är intressant. Dela det gärna. DS
Inga kommentarer