Har svenska och norska elever fått sämre uthållighet?
Att elevers uthållighet har försämrats har lyfts fram som en hypotes till de sjunkande skolresultaten av Skolverket och OECD i rapporteringen av PISA 2025. Detta är något som jag också hör hos lärare som jag möter i vardagen. Uthållighet är ett sammansatt begrepp som påverkas av såväl elevers kognitiva förmågor att reglera sin uppmärksamhet (exekutiva förmågor) liksom deras motivation och målinriktning. Ett paraplybegrepp är självreglering som beskriver elevers förmåga att kunna planera, genomföra och avsluta uppgifter i lärandet.
I PISA 2025 skattas ett antal förmågor kopplade till elevers självreglering och uthållighet i lärandet. Fullständig svensk data om uthållighet saknas dock i rapporten. Men den vikande trenden i uthållighet syns i flera länders data enligt OECD. I PASS-projektet har vi däremot nationellt representativ data om åldersgruppen som genomförde PISA 2025, från när de gick i F-klass. Vi har jämfört dem med elever i Norge samt standardiseringsdata i USA som samlades in cirka sju år tidigare.
”Kortfattat presterar både den svenska och norska elevgruppen signifikant under den amerikanska på både planerings- och uppmärksamhetsmåtten”
Kortfattat presterar både den svenska och norska elevgruppen signifikant under den amerikanska på både planerings- och uppmärksamhetsmåtten. Dessa exekutiva förmågor är viktiga i självreglering och uthållighet – och i lärandet. Dessutom presterar de norska och svenska eleverna motsvarande lägre på successiv kodning som är viktig i avkodningsförmåga och läsutveckling. Däremot ligger de svenska och norska eleverna något högre än de amerikanska på visuospatialt och simultant relationellt tänkande. Detta är viktigt då det talar för att det kan finnas en skillnad inte bara mellan länderna utan att eleverna i Sverige och Norge har en annorlunda profil med styrkor och sårbarheter.
Tittar vi från F-klass upp till åk 9 så ser vi samma profilform, men från de tidigare till de senare årskurserna försämras de norska och svenska eleverna i uppmärksamhetsmåttet, i jämförelse med de amerikanska eleverna. I en kommande studie ser vi också att dessa fyra kognitiva förmågor förklarar en väsentlig del av skolprestationer för svenska elever i både matematik och svenska, från omkring 30% till upp emot 60% förklarad varians. Vi vet från forskning att kognitiva förmågor påverkar förutsättningarna för lärandet, och att lärandet påverkar kognitionen. Vad innebär det för nordiska elevers lärande om fler elever har sårbarheter i dessa förmågor? Är det uttryck för uppväxtvillkoren, synen på barnuppfostran – och framför allt – vilken inverkan har förskoleperioden och skolgången?
Det kan givetvis vår studie inte svara på. Den bygger på tvärsnittsdata och kan inte fastställa orsakssamband, och det kan finnas kulturella och andra faktorer som förklarar de preliminära resultaten. Men det väcker ändå viktiga frågor. Tidigare forskning stöder inte entydigt tanken om sjunkande uppmärksamhetsförmåga – metaanalyser av uppmärksamhetsproblem pekar åt olika håll (1,2). Men de bygger till stor del på data från tiden före mer omfattande digitalisering. Vad som saknas är prestationsbaserade uppmärksamhetsmått i representativa urval från senare år, och i nordisk kontext. Vi behöver följa eleverna över tid longitudinellt och se hur kognitiva förmågor och matematik- och läsutveckling påverkar varandra, inte minst under de första kritiska skolåren. Eftersom elevernas metakognition och respons på strategistöd bidrar till skolprestationer utöver kognitiva förmågor är det intressant att undersöka deras roll över tid. Detta kommer vi att göra med Digibility som ger oss mått på både uppmärksamhet, metakognition, arbetsminne och visuospatialt och relationellt tänkande, och vars forskningsrön jag skrivit om tidigare här.
Frågan om uppmärksamhet och uthållighet är komplex. En diskussion handlar om uppmärksamhet är en relativt stabil förmåga (trait) eller om det är ett inlärt tillstånd (state). Eller ett dubbelriktat kumulativt samband över tid? Att elever inte är uthålliga kan ju vara en effekt av en livsstil med exponering för snabba, korta stimuli med omedelbara belöningar som gör att man lättare triggas in i sådana tillstånd, på bekostnad av långsamma processer med bibehållet fokus. Sådana processer där man använder den simultana relationella tänkandet för att tänka på djupet och upptäcka mönster och samband som inte framstår tydligt om man bara snabbt överblickar och sen skiftar fokus.
”Jag skrev redan för tjugo år sen om hur elever kan uppleva utmaningen i det skenbart monotona i ett sådant djuplärande. Och om hur vi behöver stötta eleverna själva att erfara och förstå detta tillstånd, och utveckla sina självregleringsstrategier.”
Jag skrev redan för tjugo år sen om hur elever kan uppleva utmaningen i det skenbart monotona i ett sådant djuplärande. Och om hur vi behöver stötta eleverna själva att erfara och förstå detta tillstånd, och utveckla sina självregleringsstrategier. Och om det problematiska i om elever får forska på egen hand och ägna sig huvudsakligen åt eget arbete och överlastas i kraven på självreglering.
Har norska och svenska skolbarn sämre uppmärksamhetsförmåga än barn i andra länder, och varför ser vi en relativ sjunkande grad av förmåga från F-klass till åk 9? Och är det en effekt i många länder utifrån OECDs preliminära hypotes efter PISA 2025, eller pågår något unikt i de nordiska länderna? Det kan vi inte svara på, men att de presterar lägre än de amerikanska barn som testades cirka sju år tidigare är tydligt. Och om det är en faktisk försämring av exekutiva förmågor i populationen så kommer det att påverka deras lärande, märkas i klassrummen och synas i skolresultaten, inklusive i PISA.
Med vänlig hälsning
Petri Partanen, fil.dr., leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi
(1) Protzko, J. (2020). Kids these days! Increasing delay of gratification ability over the past 50 years in children. Intelligence, 80, 101451.
(2) Vekety, B., Takacs, Z. K., Kói, T., Protzko, J., Whalley, H. C., & Logemann, H. A. (2026). Kids These Days! A Cross-Temporal Meta-Analysis of Changes in Emotional and Behavioral Problems of Population-Based Samples Over the Past Decades. Clinical Child and Family Psychology Review, 1-64.
PS. Tycker du inlägget är intressant? Dela gärna inlägget med knapparna nedan. DS
Inga kommentarer