”Att lära sig att lära är tveklöst den viktigaste faktorn för skolframgång”

“Metakognition: — Att lära sig att lära är tveklöst den viktigaste faktorn för skolframgång”

Stanislas Dehaene, How we learn

I sin bok ”How we learn” skriver Stanislas Dehaene, professor i kognitiv psykologi och hjärnforskare att metakognition – vår förmåga att ”lära oss att lära” – utgör den viktigaste faktorn för skolframgång. I somras på IMBES-konferensen hade jag förmånen att lyssna på hans presentation om forskning i framkant om läsutveckling och dyslexi, något jag skrev om i ett tidigare blogginlägg som finns här.

Metakognition är ändå ett av de begrepp som är rejält missförstått och ofta luddigt definierat, vilket också lyfts fram inom forskningen som en riskfaktor. Kanske inbjuder just definitionen: ”lära sig att lära”, eller ”tänka om tänkandet” till detta. Hur omsätter man det i skolan på ett tillförlitligt sätt? Men, faktum är att det finns robust evidens för att metakognition och självreglering är viktiga förmågor att främja i förskola och skola (se dessa blogginlägg). Om dessa förmågor har jag skrivit dels i min senaste bok ”Att utveckla barns förmågor i förskolan” samt i boken för skolan ”Att utveckla elevers förmågor på vetenskaplig grund i skolan”.

Om två veckor genomför jag och min kollega Niklas nya omgångar av certifieringsutbildningen i CAS2 för psykologer, specialpedagoger, speciallärare och logopeder. Den bygger på omfattande PASS-forskning kring både matematik-, läs- och skrivutveckling, inklusive forskning om NPF, särskild begåvning, matematik- och läs- och skrivsvårigheter. PASS är en vetenskapligt validerad modell med en mer än femtioårig evidensbas, för att beskriva neurokognitiva processer i lärandet. I PASS-modellen ryms just metakognition och självreglering inom de två exekutiva förmågorna Planerings- och Uppmärksamhetsförmåga.

I höst fortsätter också arbetet med Digibility, som är det första vetenskapligt validerade kartläggningsverktyget för att fånga just elevers metakognition, analogt tänkande, arbetsminne och uppmärksamhetsförmågor, utifrån ett dynamiskt perspektiv, dvs med utgångspunkten att dessa förmågor är plastiska och utvecklingsbara. Ett dynamiskt perspektiv innebär att vi utgår från att dessa förmågor är viktiga att stötta och utveckla, och inte enbart kompensera. Inte minst metakognition, arbetsminne och uppmärksamhetsförmåga är intrikat invävda i varandra, vilket komplicerar de förenklade modeller som vi möter ibland i diskussionen om hur kunskaper ”flödar in via arbetsminne till långtidsminnet”, i kölvattnet av att kognitionsvetenskap trendar. Du som är nyfiken på relationen mellan metakognition, uppmärksamhetsförmåga och arbetsminne kan läsa mer om det här. Spännande planering kring kommande forskning med Digibility pågår. Och allt fler skolor väljer att använda Digibility tillsammans med andra screeningverktyg för att förstå vad som kan hindra eller främja t ex elevers matematik- och läs- och skrivutveckling.

Slutligen några ord om Skolverkets pågående arbete för att utveckla rekommendationer för användningen av lärverktyg, inklusive digitala lärverktyg i förskola och skola. I förra veckan fick jag förmånen att delta i ett samråd tillsammans med en rad andra forskare inom psykologi, pedagogik och kognitionsvetenskap för att lyfta de olika forskningsrön som finns inom området. Samrådet var av just det slaget som jag efterlyst – ett eftertänksamt samtal med olika perspektiv som vägdes – det som utmärker ett evidensbaserat sätt att resonera – långt bortom de svartvita bilder som vi möter i den offentliga debatten. Inom kort kommer jag och en kollega från UCL som genomfört forskningsöversikter inom området att lämna våra kommentarer. Mer om detta i kommande blogginlägg.

Ha en fortsatt fin höst!

Petri Partanen

Fil. dr., leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi