Att nivågruppera eller inte nivågruppera – det är (inte) frågan

Att nivågruppera eller inte nivågruppera – det är (inte) frågan

Nivågruppering, dvs att elever grupperas utifrån hur långt de kommit i ett ämne är historiskt en av pedagogikens dynamitgubbar. Liksom frågor om inkludering, stöd- eller specialundervisning, särskilda undervisningsgrupper osv. polariseras åsikterna för eller emot. När något sägs upprepade gånger har vi en tendens att börja tro att det är sant. Men, meta-analyser och forskningsöversikter ger sällan entydigt stöd åt den ena eller andra slutsatsen utan kräver att man värderar vad ett arbetssätt innebär, när och hur det kan tillämpas och vilka effekter man kan förvänta sig, i en specifik kontext. Forskning bör ju syfta till att öka förmågan att förstå nyanser och hjälpa till att ta kloka beslut i en komplex vardag där många samverkande faktorer påverkar effekterna.

EEF – mitt favoritskolforskningsinstitut i Storbritannien (jo, jag har ett sådant) – har nu släppt en spännande studie och stödmaterial i samarbete med UCL Institute of Education där de jämför skolor som nivågrupperat elever i matematik med skolor som har blandade klasser (1). Studien kommer att debatteras och uppmärksammas och troligtvis kommer vi se åsikter om att den entydigt stöttar den ena eller andra ståndpunkten.

Sammanfattning av studien

Data som används är nationell elevstatistik från England och rör 11-13-åringar som man följde i matematik under två läsår. Studien är kvasiexperimentell och inte randomiserad vilket innebär att slutsatser om orsakssamband ska göras med försiktighet, och de effekter som man får fram är överlag små. En styrka i studien är att den har hög ekologisk kvalitet då den bygger på data från faktisk undervisning samt skolor som ska vara jämförbara. De tar också i den teoretiska modellen höjd för en rad faktorer som socioekonomi, skolstorlek, stad/land, andel låg/högpresterande, när de matchar eleverna. Studien justerar för skillnader i elev- och skolbakgrund, men undersöker inte om effekterna skiljer sig mellan olika typer av skolor – till exempel i mer socioekonomiskt utsatta miljöer, vilket hade varit intressant. Begränsningar är att den har ett relativt stort bortfall på 29% av elever under tvåårsperioden, samt att det är relativt ovanligt med blandade grupper i England i detta åldersspann i matematik. Därför är det också viktigt att vara försiktig med jämförelser med Sverige. Resultaten visade att:

• Elever i blandade grupper gjorde i snitt något mindre framsteg i matematik (≈ 1 månad) än elever i nivågrupperade klasser.
• För elever från socioekonomiskt utsatta grupper var resultaten i stort sett likvärdiga mellan modellerna (osäkrare underlag).
• Även för lågpresterande elever var resultaten likvärdiga mellan grupperingsformerna (osäkrare underlag).
• Högpresterande elever presterade sämre i blandade grupper (≈ 2 månader mindre progression, också något osäkrare).
• Undervisningen var överlag likartad oavsett grupperingsform, men trots ambitioner om likvärdighet fick högpresterande elever mer utmaning i nivågrupperade klasser, medan undervisningen i blandade grupper oftare låg närmare undervisningen i lågpresterande grupper, särskilt i tempo.

En sak som lyfts fram i rapporten är att föreställningen om att elever från socioekonomiskt utsatta uppväxtvillkor missgynnas av nivågruppering inte får stöd i denna studie. Tidigare forskning har visat på en risk att elever i lägre grupper får undervisning med lägre förväntningar och mindre kvalificerade lärare – men det är inte givet, utan beror på hur undervisningen organiseras i praktiken. Mycket av den tidigare forskningen inom området börjar ha många år på nacken och är huvudsakligen genomförd i USA. Jag har också skrivit om stödundervisning, specialundervisning och särskilda undervisningsgrupper, som är en relaterad fråga på bloggen tidigare här.

Om man summerar studien ur ett evidensperspektiv så ger studien inte stöd för att blandade grupper i matematik automatiskt gynnar lågpresterande eller socioekonomiskt utsatta elever. Den visar samtidigt negativa effekter för högpresterande elever och ett viktigt fynd är att den visar en måttlig negativ effekt på lågpresterande elevers självförtroende.

” studien ger inte stöd för att blandade grupper i matematik automatiskt gynnar lågpresterande eller socioekonomiskt utsatta elever.”

Det betyder inte att nivågruppering kan vara oproblematiskt. Tidigare forskning och rapportens egen teori pekar på risker med nivågruppering: lägre förväntningar, smalare kursinnehåll, etikettering och sämre tillgång till kvalificerad undervisning för elever i lägre grupper. Men i denna studie framträder inte någon tydlig resultatfördel för blandad gruppering hos lågpresterande elever eller elever från socialt utsatta bakgrunder.

Det centrala budskapet är därför att organisationsformen inte kan frikopplas från undervisningens kvalitet. Blandad gruppering kräver medveten didaktisk design för att alla elever ska få tillgång till kognitivt utmanande matematik. Nivågruppering kräver lika medveten styrning för att lägre grupper inte ska få ett reducerat matematiskt innehåll, lägre tempo och lägre förväntningar. Att nivågruppera eller att inte nivågruppera, det är inte huvudfrågan. Däremot kan det vara viktigt att möjligheten ges, givet goda förutsättningar och kvalitet i undervisningen.

Mvh Petri Partanen, leg. psykolog, fil. dr., specialist i pedagogisk psykologi

(1) https://educationendowmentfoundation.org.uk/projects-and-evaluation/projects/student-grouping-study