Elevhälsoarbete i förändring, förbättring eller utveckling?
Så är utredningen ’Förbättrad elevhälsa’ ute på remissrunda. Några saker kan vi ta för givna – t ex vikten av att arbeta såväl främjande och förebyggande, liksom att detta arbete kan utgå från den tredelade stödmodellen (som du ser på bild från min föreläsning på Nordiska skolledarkongressen tidigare i vår). Den tredelade stödmodellen är välbeforskad och återkommer internationellt i skolsystem för att främja läsutveckling (Response to Intervention – RTI) eller för olika grupper av elever i behov av stöd i ett så kallat Multi-Tiered Support System (MTSS). En gemensam nämnare för dessa är att de är välstrukturerade systematiska ansatser för insatser där man gör analyser över tid av elevernas utveckling, med en tydlig insats mellan tillfällena.
Den tredelade modellen är i sig inte lösningen. Den behöver fyllas med insatser och arbetssätt. Men den kan fungera som ett analysverktyg. Den hjälper oss att ställa frågor:
- Hur ser vår elevsammansättning samt deras progression kunskapsmässigt och socialt ut?
- Vad i vår undervisning och lärmiljö fungerar, och för vilka elever?
- Var uppstår risker – och för vilka elever?
- Hur fångar vi signaler i systemet tidigt, innan de blir individärenden?
Ett återkommande mönster på många skolor är att det förebyggande arbetet i praktiken blir reaktivt. Vi organiserar oss kring det som redan har hänt, snarare än att systematiskt analysera vad som leder fram till svårigheter. En faktor är absolut de förutsättningar som huvudmännen ges och i sin tur ger skolorna – och hur huvudmännen stöttar skolornas elevhälsoarbete. Men om vi inte analyserar vårt elevhälsoarbete så förskjuts tyngdpunkten – från utveckling till hantering.
Det är här jag tänker att den pågående utredningen behöver läsas med ett visst mått av eftertanke. Den kommer också att behöva relatera till utredningen ’Förbättrad stöd’ som ligger steget före i tidslinjen. Vad som händer med den när den når riksdagen kommer att påverka utredningen ’Förbättrad elevhälsa’.
Tveklöst är en riskfaktor i vårt skolsystem en reform-överbelastning på bekostnad av förståelse för hur olika delar måste hänga ihop – det jag kallar ”fort och fel”. Då är risken stor att trots goda intentioner med att t ex öka kunskaperna om kognitionsvetenskap, eller erbjuda tidigt stöd så havererar systemet. Det finns lärdomar att dra från det internationella perspektivet om hur elevhälsoarbetet kan ”haverera”. Jag har bland annat skrivit om situationen i Storbritannien.
Med andra ord, elevhälsoarbetet måste förstås praktiskt och vardagsnära men också systemiskt utifrån samspelet mellan olika delar hos en huvudman. Det är när systemet inte hänger ihop på en skola eller hos en skolhuvudman som oönskade effekter uppstår och ”kaskaderar”. Risken är då att vi får förändring, men varken förbättring eller utveckling. Den 18:e maj kommer jag att prata om hur man kan utveckla elevhälsoarbetet både utifrån ett skol- och huvudmannaperspektiv, på utbildningsdagen ”Att utveckla det främjande och förebyggande elevhälsoarbetet”.
Med vänlig hälsning, Petri Partanen
Fotograf: Natalie Greppi
Inga kommentarer