Från barns ryggsäckar till att främja likvärdighet i vardagen – en processinriktad utbildning för förskolan
Så rullar verksamheten igång igen i förskola och skola. De två första veckorna i augusti har jag fått möta kloka lärare och elevhälsopersonal i både grundskola och på vuxenutbildningen – med fokus på elevhälsa, studiestrategier, metakognition och självreglering. Teman som ligger mig varmt om hjärtat och som också berör förskolan.
Det gläder mig att flera skolhuvudmän nu väljer att arbeta systematiskt med min bok Att utveckla barns förmågor i förskolan. I sommar har jag därför stått en hel del i studion och spelat in vår processinriktade utbildning för förskolan. Som inspiration – både för er som redan läst boken och för er som är nyfikna – kommer jag i fyra inlägg att lyfta teman från utbildningen. Den är framtagen för att hjälpa arbetslag och förskolor att omsätta bokens teman i praktiken, på ett hållbart sätt.
När hösten närmar sig och förskolorna tar emot nya barngrupper är det lätt att tänka på namnlistor, scheman och rutiner – praktiska saker som måste fungera. Men varje barn kliver också in genom dörren med en osynlig ryggsäck. Den är fylld med erfarenheter, styrkor – och ibland sådant som gör vägen lite krokigare.
Forskning om frisk- och riskfaktorer visar att tidiga erfarenheter påverkar både kognitiv utveckling, kunskapsutveckling och socialt samspel. I förra blogginlägget skrev jag om hur sociala faktorer påverkar förskolebarns metakognition och självreglering och i förlängningen både språk- och matematikutvecklingen. Barn har både frisk- och riskfaktorer i den där ryggsäcken som påverkar dem.
I den första delen av fyra föreläsningsmoduler berör jag förskolans reviderade läroplan och uppdraget kring hälsa, lärande och utveckling, samt hur vi kan förstå barns kunskaps-, förmåge- och färdighetsutveckling utifrån de barn vi möter idag. Läroplanen lyfter hälsa och välbefinnande som en integrerad del av undervisningsuppdraget. Det betyder att vår uppgift är att skapa förutsättningar där barn kan må bra för att lära – och lära för att må bra. Den tredelade stödmodellen är ett praktiskt verktyg: att arbeta främjande för alla, förebyggande för grupper av barn, och med intensifierade insatser för de som behöver mer stöd.
När vi delar bilden av barnets ryggsäck i arbetslaget blir det lättare att se vad som finns där, hur det kan påverka barnet i mötet med förskolans verksamhet och lärmiljöer. Det vi har gemensamma ord och begrepp för kan vi samtala om, synliggöra och förhålla oss till. Det hjälper oss också att se vad vi i förskolan kan och behöver packa med i barnens ryggsäck för den resa de ska företa framåt, efter att de lämnar oss. Det är där likvärdigheten börjar.
Vill du veta mer om hur vi arbetar med dessa frågor i den processinriktade utbildningen? Jag skickar gärna vår korta synopsis som beskriver innehållet i alla fyra delar – hör gärna av dig, så skickar jag den.
Ha en fin uppstart på hösten!
Med vänlig hälsning, Petri Partanen
Fil.dr., leg. psykolog och specialist i pedagogisk psykologi
Inga kommentarer