Byggklossar för framtiden i en STEM-strategi som måste börja i förskolan

Jag läser regeringens nya ”STEM-strategi för Sverige” som betonar vikten av att stärka intresset och kompetensen inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (engelsk förkortning STEM) hos barn och elever. Sjunkande intresse för dessa ämnen över tid i skolan, liksom sjunkande kunskapsresultat utgör stora problem för tillväxten och rekryteringen inom området (1).

Vi vet från forskning att kognitiva förmågor har ett starkt samband med framgång i STEM-ämnena. Två begrepp som borde nämnas i samma andetag som STEM är analogt tänkande (2) och visuospatiala förmågor (3). Dessa är också exempel på begrepp som jag saknar i det rika refererandet till kognitionsvetenskap i de olika skolreformer som är aktuella.

Analogt tänkande – mer än en tankelek – grunden i STEM

Forskningen visar att barn redan i förskoleåldern har en snabbt växande förmåga till analogt tänkande – förmågan att se likheter mellan situationer, att bygga broar mellan det de känner till och det nya de möter. Det är den här förmågan som hjälper barn att förstå att ”ett paraply som skyddar mot regnet är precis som taket på en lekstuga”.

Men det sker inte av sig självt. Barn går från att se ytliga likheter (som färg eller form) till att uppfatta mer abstrakta och strukturella samband. Det är en utveckling som kräver att vi skapar sammanhang där barn får jämföra, resonera och fundera – gärna med språkligt stöd och genom lek.

”En STEM-strategi som inte förankras i hur barns kognitiva resonemangsförmåga utvecklas redan i förskoleåldern och in i skolåldern har inte särskilt stor sannolikhet att lyckas. Vi måste resonera mer, tidigare, inte mindre.”

På denna punkt har jag tidigare kritiserat den populärvetenskapliga dikotomiseringen av faktakunskaper och resonemangsförmåga i diskussionerna om skolan – föreställningen om att barn först ska lära sig faktakunskaper innan de kan föra resonemang. En STEM-strategi som inte förankras i hur barns kognitiva resonemangsförmåga utvecklas redan i förskoleåldern och in i skolåldern har inte särskilt stor sannolikhet att lyckas. Vi måste resonera mer, tidigare, inte mindre.

Pussel, byggklossar och visuospatial utveckling i ”verkstaden”

Samtidigt lyfter forskning kring t ex matematikutveckling allt mer vikten av visuospatiala aktiviteter – som att bygga med klossar, lägga pussel eller laborera med former – dessa stärker barnens förmåga att tänka i flera dimensioner. Dessa aktiviteter skapar grunden för att förstå geometri, mönster och matematiska relationer. Och inte minst: de väcker nyfikenhet och utforskarlust. Det vill säga det intresse som vi så gärna vill att barn ska utveckla och sedan elever ska bibehålla för STEM-ämnena och som är hett eftertraktat i STEM-strategin. Om vi också lägger till A:et (Arts) till STE(A)M så tydliggör vi de estetiska dimensionerna i ämnena.

Förskolan blir här en verkstad. Det är genom guidad vägledd jämförelse, progressiv svårighetsgrad och medvetet arbete med språkliga begrepp som ”större än”, ”del av”, ”orsakar” som barnens tänkande och kapacitet till naturvetenskapligt tänkande växer. Det är inte bara en viktig del i både spontan och planerad lekfull undervisning i ”verkstaden” – det är också en övning i ”kontrolltornet” dvs uppmärksamhet och självreglering, uthållighet, planering och en begynnande metakognition.​

Likvärdighet börjar i utvecklingen av tankeprocesserna

Vissa barn behöver fler tillfällen än andra att möta sådana strukturerade explicita jämförelser. Barn med språkliga svårigheter eller sårbarheter i uppmärksamhetsförmåga kanske inte spontant uppmärksammar relationer, men de kan tränas i det – med rätt stöd. Just därför blir analogt tänkande inte bara en intellektuell övning, utan ett verktyg för ökad likvärdighet. Temana kring analogt tänkande och visuospatial förmåga knyter också an till det jag skriver om i Att utveckla barns förmågor i förskolan: hur dessa förmågor tillsammans med barns exekutiva förmågor så som planeringsförmåga, uppmärksamhetsförmåga och metakognition kan stimuleras i vardagen – genom tillgängliga lärmiljöer och lyhörda, medvetna och närvarande pedagoger​. I boken använder jag PASS-modellen för att beskriva dessa kognitiva förmågor (4).

Från strategi till handling

STEM-strategin 2025 är ett viktigt initiativ. Men om vi menar allvar med att bygga framtidens kompetens, så måste vi börja i förskolan inte bara med aktiviteter som ser ”naturvetenskapliga” ut, utan med fokus på de kognitiva förutsättningar som främjar och gör STEM-tänkande möjligt. Och om den magi som uppstår när ett barn i förundran säger: ”Den här fungerar som den där!” När barn upptäcker och får hjälp att upptäcka samband, mönster och regelbundenheter väcks ytterligare nyfikenhet och intresse. Barn hamnar i den positiva loopen från förundran till förståelse, till ny förundran! Det är där grunden till framtidens ingenjörer och forskare läggs. Och en ökad likvärdighet, särskilt för de barn som kommer från uppväxtvillkor där de inte fått den stimulans som utvecklar dessa kognitiva förmågor. Analogt tänkande och visuospatiala förmågor är byggklossar för framtiden i en STEM-strategi som måste börja i förskolan,

Med vänlig hälsning, Petri Partanen, fil.dr., leg. psykolog och specialist i pedagogisk psykologi

PS. Tycker du inlägget är intressant? Dela det gärna med knapparna nedan. DS

Referenser:

(1) En STEM-strategi för Sverige. Utbildningsdepartementet, 2025.

(2) Qi, Y., Chen, Y., Yu, X., Yang, X., He, X., & Ma, X. (2024). The relationships among working memory, inhibitory control, and mathematical skills in primary school children: analogical reasoning matters. Cognitive Development, 70, 101437.

(3) Cui, X., & Guo, K. (2022). Supporting mathematics learning: a review of spatial abilities from research to practice. Current Opinion in Behavioral Sciences, 46, 101176.

(4) Partanen, P. (2024). Att utveckla barns förmågor i förskolan. Skolutvecklarna Publit.