”Hallå! Kan ni lyssna på mig nu?!” – om elevers uppmärksamhet

EARLI dag 1 – 22 augusti

Så befinner jag mig på EARLI 2023 i Thessaloniki, en konferens som hålls varannat år och lockar forskare av en enastående tvärvetenskaplig bredd av utbildningsvetenskap, pedagogik, pedagogisk psykologi och neurovetenskap, m.m. Det är sannerligen inspirerande att gå mellan ett seminarium om lekens betydelse för förskolebarns lärande, och neurokognitiv forskning om matematikutveckling. Så här kommer flera inlägg för er som vill nörda ner er i forskning som har relevans för förskola och skola.

Under tisdagens seminarier fångades min uppmärksamhet särskilt av seminariet ”Attention please!” om elevers uppmärksamhet i klassrumssituationer. Jag vet få frågor som lärare får förhålla sig till och pratar om så mycket som elevers uppmärksamhet och distraherbarhet under och mellan lektioner. Jag vet få frågor som psykologer, specialpedagoger, speciallärare och logopeder får förhålla sig till i kartläggnings- och utredningssammanhang som elevers exekutiva förmågor. Det vet jag både från mitt arbete som skolpsykolog genom åren. Men också från mitt forskningsarbete.

Hur mycket tid går åt på lektioner till frågor som rör ouppmärksamhet och distraherbarhet? Tänk om vi skulle engagera oss mer kring hur eleverna använder och vägleds att använda den befintliga tiden för matematik, istället för att utöka undervisningstiden…? Vi vet redan att flera länder med mindre undervisningstid har bättre resultat i matematik. Utökad tid till undervisning kommer inte att lösa frågan om hur elever använder lektionstiden.

”Tänk om vi skulle engagera oss mer kring hur eleverna använder den befintliga tiden för matematik, istället för att utöka undervisningstiden…?”

Tillbaka till forskarna som undersöker hur elevernas uppmärksamhet fluktuerar under lektioner. De använder neurovetenskapliga metoder för att undersöka hur elevernas uppmärksamhet, undervisningen och lärmiljön samspelar. Uppmärksamhetsförmågan hos barn och unga är en av de absolut främsta områdena för främjande och förebyggande arbete vad gäller elevers kognitiva förmågor, tänker jag när jag lämnar symposiet.

Och jag är inte alls säker på att ett kompensatoriskt perspektiv där vi reducerar belastningen på uppmärksamhet genom fasta lektionsstrukturer och distraktionssanering är svaret på frågan. En av mina tidigare studier visar att en av tre elever som blir föremål för kartläggning och utredning uppvisar sårbarheter i exekutiva förmågor (se här för mer om den studien). Våra preliminära data från PASS-projektet visar dessutom t ex att elevers uppmärksamhetsreglering har ett signifikant och medelstort samband med deras prestationer i nationella proven i både matematik och svenska. Om någon nu tänkte att nationella proven framförallt bara mäter kunskaper.

Självreglering och cognitive load (CLT)

Jag konstaterar också att uppmärksamhetsfrågorna knyter an till självreglerat lärande (SRL). Självreglerat lärande upplever en boost i forskningssammanhang, åtminstone på EARLI. Två seminarier genomfördes under tisdagen: en om hur självregleringsbegreppet och Cognitive Load-begreppet kompletterar varandra. CLT har jag tidigare skrivit om här i flera inlägg. Cognitive-Load-Theory-forskningen (CLT) har ju i min mening ett underskott vad gäller förståelsen för olika exekutiva funktioners roll i lärandet. CLT lutar sig framförallt mot en ”behållar”-modell rörande arbetsminnets roll i lärandet, men saknar i stort fortfarande en operationalisering av en mer processorienterad modell för exekutiva funktioner. Sen återstår att bevisa att detta tillför ytterligare förklaringsvärde i den forskning som bedrivs om undervisning.

Forskaren Seufert satte med en presentation på en tidigare EARLI-konferens samt denna artikel hur som helst igång en diskussion som ledde fram till en del av frågeställningarna i detta symposium om hur SRL och Cognitive Load kan berika varandra. Detta symposium berörde bl.a hur elevers självreglering kan stödjas inne i klassrummet, och vilka handlingar och beteenden som lärare använder både medvetet och omedvetet i arbetet för att hjälpa eleverna att styra sig själv i lärandet.

Under onsdagen kommer jag att få lyssna på Daniel Ansari, en världsledande auktoritet i forskning kring förskolebarns tidiga matematikutveckling. Jag kommer också att rapportera om forskning kring dyslexi som visar att the ”Simple View of Reading” är betydligt mindre ”simple” än vi tänker. Rapport del 2 kommer inom kort!

PS. Dela gärna inlägget om du tycker det är intressant. DS.