Utmaningar med att implementera Science of Learning i utbildningssystemet – UNESCO dag 2

På Unesco-konferensens eftermiddag 2 lyftes exempel på implementering på policy och lärarutbildningsnivå internationellt. Det såg nästan ut som en tanke, då utbildningsdepartementet i Sverige samma dag tog emot betänkandet ”Utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna”. Jag återkommer till denna framöver på bloggen. Jag ser paralleller till England där till exempel rekommendationer för lärare i ett tidigt skede i karriären (ECF – Early Career Framework) togs fram av forskningsinstitutet Education Endowment Foundation (EEF) tillsammans med utbildningsdepartementet, där också kognitionsvetenskapliga begrepp lyftes (1). EEF som jag lyft tidigare producerar bra översikter av forskning, inklusive rekommendationer för lärare.

Flaskhalsmodellen

Professor Michael Thomas från Centre of Educational Neuroscience, Birkbeck University problematiserade hur vissa kognitiva begrepp från Science of Learning implementerats i rekommendationer. Han konstaterade provokativt att sättet som en del begrepp lyftes fram inte var uppdaterade med evidensen. Som exempel tog han begreppsmodellen med ”arbetsminne och långtidsminne” som han kallade för ”Simple View of Learning” (se bild).

Professor Thomas presentation pekade på faran med att tillämpa förenklade kognitiva modeller i en komplex undervisningssituation där många faktorer samverkar som modererande i undervisningen. Det är en balansgång mellan att använda enkla modeller och tumregler och väga dessa mot den dynamiska komplexa verkligheten i klassrummet. Jag tänkte att flaskhalsmodellen har starkt stöd om vi tittar på sambanden mellan arbetsminne och kunskapsutveckling, men på instruktionsnivå i undervisning finns betydligt mer att göra vad gäller tillämpad forskning. Detta berörs också i EEFs rekommendationer för kognitionsvetenskap i skolan där de summerar att forskningen kring implementering av kognitionsvetenskap i klassrummet är begränsad:

”The evidence for the application of cognitive science principles in everyday classroom conditions (applied cognitive science) is limited, with uncertainties and gaps about the applicability of specific principles across subjects and age ranges.” (2)

I ljuset av detta är det positivt att det nyligen överlämnande betänkandet för lärarutbildning föreslår upprättande av forskarskolor inom det kognitionsvetenskapliga området inom utbildning. Inte minst pedagogisk psykologi har i Sverige levt en svältfödd tillvaro mittemellan de psykologiska, utbildningsvetenskapliga och specialpedagogiska institutionerna.

”Science of learning can empower or disempower”

Professor Paul Howard-Jones med kollegor från University of Bristol fortsatte på samma problematiserande tema och beskrev att “Science of Learning can empower or disempower”. Howard-Jones tog som exempel upp ”spaced learning” (fördelat lärande) och hur det kan förmedlas som preskriptivt (så här ska du göra) eller som ett verktyg för att öka förståelsen för och förklara fenomen i lärandet som uppstår vid ”spaced learning”. Om de används huvudsakligen preskriptivt kan de uppfattas som enkla att implementera och en del av dessa begrepp slutar eventuellt som neuromyter, beskrev Howard-Jones.

När jag lämnade UNESCO-mötet efter två dagar tänkte jag att området Science of Learning på inget sätt är befriat från spänningsfält mellan olika perspektiv på neurovetenskap, lärande och kognition. Och att en finkänslig implementering av evidensbaserade principer är av högsta vikt. Annars är risken för iatrogen skada överhängande.

(1) Länk till UK policies inom lärarfortbildning: https://www.gov.uk/education/teacher-training-and-professional-development#policy_and_engagement

(2) EEF Cognitive Science Approaches In The Classroom: https://educationendowmentfoundation.org.uk/education-evidence/evidence-reviews/cognitive-science-approaches-in-the-classroom

PS. Tycker du inlägget är intressant. Dela det gärna med knapparna nedan. DS.