Det goda samtalet? – om överfyllda kalendrar, onödiga och nödvändiga möten och samtalsmetodik…

Så tittar solen fram i London, efter en gråare än gråaste november på länge. Stockholm har varit grått och regnigt. Min hemstad Östersund har haft noll timmar sol hittills men desto mera snö. Många upplever att arbetet är tungt och vädret underlättar inte. Under min forskarvistelse på UCL får jag utöver nödvändig skrivtid tillfälle att reflektera och få distans till en del frågor som upptar ens tankeförmågor. Det är viktigt både som praktiker och som forskare. Det har också fått mig att återigen tänka kring vilken roll goda samtal kan spela i verksamheter som är utsatta för olika typer av problem, svårigheter, utmaningar och begränsningar i vardagen.

Goda samtal i Borgå

Under novemberlovet fick jag förmånen att arbeta med klok och engagerad ledning och personal i Borgå stad i Finland kring hur man kan utveckla främjande och förebyggande insatser i skolan. Den finska skolan har i ökande grad utmaningar av liknande slag som vi i Sverige. Frågor som rör elevers bristande delaktighet och engagemang, motivation, hur man kan stötta elever med en allt större spridning i frisk- och riskfaktorer i ryggsäcken. Och den psykiska ohälsan är liksom hos oss i Sverige och de andra nordiska länderna alltför hög. Vad innebär det för en lärare som i klassrummet möter elever med skiftande förutsättningar dagligen? Elevstress och lärarstress hänger ihop. Och vilka verktygslådor har vi som kan göra en viss skillnad? Vilka faktorer kan vi påverka kortsiktigt och långsiktigt? Många goda samtal om både saker som är positiva, och saker som skaver. Goda samtal är ju inte bara samtal om positiva saker. Att fokusera bara på det positiva när saker skaver i vardagen är okänsligt.

Om handlednings- och samtalsmetodik i skolan som verktyg för goda samtal

Ärligt talat, om du tittar i din kalender – har du några möten inbokade? Vilka av dessa möten ledde framåt? Var några onödiga, så här i eftertankens kranka blekhet? Vilka körde fast? Och varför gjorde de det? Jag förundras över hur många olika typer av möten vi har i våra verksamheter, och alltför sällan pratar vi om själva arbetsformerna i sig.

”Har du några möten inbokad i din kalender?”

I början av denna vecka mötte jag ett antal kloka deltagare på fortsättningskursen i handlednings- och samtalsmetodik där vi pratade just om hur goda möten hänger ihop med god samtalsmetodik. En vanligt förekommande form och förväntan är att det ska finnas tillgång till handledning. Handledningsmöten är när de fungerar en ovärderlig arbetsform som bidrar till att hantera vardagsbekymmer på skolan. Men när samtalsmetodiken i våra mötesformer inte fungerar så kan de utgöra en källa till frustration. Handledning ersätter heller inte åtgärdande insatser. I januari kör vi återigen vår tredagars utbildning i handlednings- och samtalsmetodik. Vi genomför den både som internutbildning och som öppen utbildning. Läs mer här!

Elevers socioemotionella utveckling och goda samtal

Så landade jag i tisdags här i London på UCL Institute of Education. I forskargruppen pågår arbetet med flera meta-analyser av t ex effekterna av kognitiv träning, samt en stor studie om vad som är verksamt för elever i behov av stöd (MetaSENse-studien). Min forskningsavdelning har också varit sakkunniga för UNESCO i arbetet med flera rapporter rörande frågor som rör digitalisering i förskola och skola, elevers socioemotionella utveckling, och arbetet kring elever i behov av stöd. I det arbetet har vi träffat ett antal engagerade skolor, skolpersonal och rektorer från olika länder. Deltagare från olika skolhuvudmän i olika länder har deltagit, och bland annat Kunskapsskolan från Sverige. I onsdags genomfördes en workshop med fokus på hur vi kan stötta elevers socioemotionella utveckling. Forskningsområdet och arbetet med elevers socioemotionella utveckling innehåller en hel del fällor i min mening. Det är lätt att hamna i en terapeutisk och individorienterad behandlingskultur, istället för att fokusera på den socioemotionella utvecklingen som är en del av skolans (förhoppningsvis) systematiska arbete med trygghet och studiero, goda kamratrelationer, arbete mot kränkande behandling och mobbing, etc. Jag, professor Jo Van Herwegen, docent Matt Somerville och dr Liz Halstead delade med oss av forskning, kunskaper och erfarenheter från området. Skolpersonal från Storbritannien och Sverige delade med sig av sina arbetssätt, och återigen återkom vikten av tid för samtal med elever. Återigen det goda samtalet…

Självreglering och känsloreglering

Mina hjärtefrågor som jag lyfte på workshopen är hur vi förstår hur lärande bidrar till elevers hälsa och välbefinnande, och inte minst den roll som elevers metakognition och självreglering spelar. Självreglering handlar både om att stötta elevers studiestrategier, deras exekutiva funktioner, och deras känsloreglering. Jag har i flera tidigare inlägg skrivit om att det finns en tendens att allt fler elever har sårbarheter i självregleringsförmågor som planering, uppmärksamhet samt också känsloreglering. För en lärare blir detta snabbt en realitet att förhålla sig till i klassrummet och undervisningen. För elevhälsopersonalen så utgör området ett viktigt område för både förebyggande och åtgärdande insatser. Det kan handla både om att arbeta i mindre grupp med stöd till elever i behov av stöd, och att tillsammans med lärare fundera kring hur vi kan stötta dem i klassrummet. Även detta arbete för att stötta elevers lärande och utveckling, liksom god undervisning, uppstår i kölvattnet av goda samtal.

En reflektion när jag knyter ihop säcken i London är att den internationella speglingen och jämförelsen mellan olika länder är helt nödvändig för att också förstå likheter och skillnader mellan länderna och de utmaningar och problem som uppstår. Att navigera på vetenskaplig grund är lättare med den utblicken. Jag packar min väska och beger mig hemåt. Nästa vecka ska jag bland annat få träffa rektorerna i grundskolan i Östersund. Jag ser fram emot goda samtal om vad vi menar med ordet analys, och kanske samtal om samtalsmetodik i rektorsrollen. När upplevde du senast ett gott samtal? Och vad bestod det goda i? Kändes det bra för stunden? Hade det en mer långvarig effekt?

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

Leg psykolog, specialist i pedagogisk psykologi, fil.dr i kognitiv- och skolpsykologi.

PS. Tycker du inlägget är intressant? Dela det gärna! DS.