Rapport från IMBES dag 1

Så hängde jag på mig forskarkavajen mitt i sommaren. Så ser livet ut om man vill hålla sig ajour och delta i internationella konferenser, som ofta sker i juli och augusti. Denna sommar deltar jag i IMBES 2024 – ”International Mind, Brain and Education Societys” konferens med fokus på området kognition, hjärnforskning och barns och elevers lärande och utveckling. Konferensen genomförs i vackra Leuven i Belgien i mitten av juli.

Under tre dagar är frågor som rör t ex förskolebarns och elevers metakognition och självreglering, läs- och skrivutveckling, exekutiva funktioners roll för lärande, och inte minst förskolebarns matematikutveckling i fokus. Under konferensen har jag också blivit inbjuden till möte med UNESCOs representant för att bidra som sakkunnig till ett arbete kring hur länders skolsystem och läroplaner kan utvecklas utifrån det som kallas för ”science of learning”. Mycket spännande!

”För att kognitionsvetenskap ska bli relevant [för skolan] måste den frigöra sig från föreställningen om att forskningens svar finns i jämförelser av medelvärden på gruppnivå. Den måste intressera sig [också] för individuella skillnader bland barn, snarare än den genomsnittliga hjärnan och barnet.”

Keynote-speakern och hjärnforskaren Michael Skeide från Max Planck Institute slog an stämningen inledningsvis med att provokativt formulera: ”För att kognitionsvetenskap ska bli relevant [för skolan] måste den frigöra sig från föreställningen om att forskningens svar finns i jämförelser av medelvärden på gruppnivå. Den måste intressera sig [också] för individuella skillnader bland barn, snarare än den genomsnittliga hjärnan och barnet.”. En tanke jag tog med mig var att i forskningen har vi underskott av studier som undersöker individuella skillnader och variationer i lärandet. En anledning till detta är brister i forskningsmetodik. Vi förlitar oss ofta till meta-analyser. Men meta-analyser, även om de spelar en viktig roll, kan inte uttömmande sätta fingret på hur t ex lärare ska förhålla sig till eleverna i just dennes klass, och just till individerna i gruppen. ”Buzz”-ordet på konferensens första dag var just individuella skillnader.

Under eftermiddagen tog jag del av ny metakognitions- och självregleringsforskning i förskola och skola som pekar på att vi kan stimulera barn och elevers lärande genom metakognitiva ”promptar” – små knuffar för att främja lärande och uthållighet. Denna typ av metakognitiv samtalsmetodik skriver jag om i min senaste bok ”Att utveckla barns förmågor i förskolan”. Forskningen som genomförs på Sorbonne i Frankrike indikerar att detta är särskilt angeläget för barn från socioekonomiskt utsatta sammanhang.

Fortsättning följer…Läs mer om dag 2 här, och dag 3 här.

Med vänlig hälsning, Petri Partanen