PISA 2025, självreglering och metakognition

Del 2:

Så har en ny termin rullat igång, och PISA-resultaten bleknar i minnet. Nya skolfrågor diskuteras för stunden, efter skolminister Lotta Edholm och Liberalernas utspel att extra anpassningar ska avskaffas och ersättas av stödinsatser. Att extra anpassningar för ofta har blivit till standardiserade listor av anpassningar utan förankring i en analys av elevens behov har även lyfts i rapporter, senast i SOU-betänkandet som föregick skollagsändringarna ifjol.

Från PISA till extra anpassningar

Innan vi är framme vid att ”avskaffa” extra anpassningar kommer det tredelade system som vi liksom många andra länder har, så som Finland och USA, att behöva genomlysas. Det finns lärdomar från andra länder. Det finns forskning om effekter av olika stödsystem, inklusive hur till exempel anpassningar ”landar” hos elever med funktionsnedsättningar och hos skolans personal i vardagen. När man ”skruvar” och gör förändringar i ett system så får det alltid konsekvenser någonstans, och inte sällan också oväntade eller rentav oönskade sådana. Därför får vi hoppas att utspelet leder till en revision där man noggrant överväger i vilka delar och hur stödsystemet ska justeras, och utgår från vetenskaplig grund och evidens. I Sverige har vi lärdomar att dra av ogenomtänkta aspekter av läroplansreformer så som LGR11 och till exempel läsa-skriva-räkna-garantin. I glappet mellan utspel och visioner om hur det borde vara å ena sidan och vardagens verklighet å andra sidan faller elever mellan stolarna. Jag kommer att återkomma till denna fråga i kommande blogginlägg.

Diskussioner om PISA-resultat skymmer andra faktorer

Men hur var det nu med PISA-resultaten, som jag skrev om i förra delen här? Ja, apropå läsa-skriva-räkna-garantin ”bidde det en tumme”, eller rättare sagt ett kartläggningsmaterial för de tidiga åren och i övrigt sjunkande läsförmåga. Pandemin och digitala distraktioner har pekats ut som orsaker. Och i Sverige gav läsa-skriva-räkna-garantin en slagsida mot kartläggning och dokumentation och ett underskott av tidiga intensifierade insatser. Men, i diskussioner om PISA skymmer ibland fokuset på resultaten i min mening en annan utveckling som är mer smygande och underliggande, som också påverkar elevers uthållighet i lärandet och därmed en del av deras kunskapsutveckling.

Har barn och ungas självregleringsförmåga förändrats?

Det handlar om elevers självregleringsförmåga, och inte minst planerings- och uppmärksamhetsförmågorna (P och A i PASS-modellen), som jag skrivit om tidigare många gånger här på bloggen. Senaste åren har jag ute på förskolor och skolor hört personal beskriva att det skett en förändring. Fler barn och unga upplevs ha sårbarheter i planerings- och uppmärksamhetsförmågor. Det visar sig genom svårigheter att kunna planera och följa instruktioner steg-för-steg, samt ökad distraherbarhet och sårbarhet i uppmärksamhetsreglering. Frågan är om det är en mer varaktig förändring kognitvit eller mer av ett tillstånd framkallat av livvstilsfaktorer? I samband med att kartläggningsverktyget CAS2 standardiserades i det så kallade PASS-projektet gavs möjlighet att jämföra norska och svenska barn med amerikanska barn i samma åldrar. De preliminära resultaten indikerar att norska och svenska barn på gruppnivå, redan vid sex års ålder uppvisade lägre planerings- och uppmärksamhetsförmågor, än den amerikanska gruppen. Detta är en frågeställning som vi kommer att fortsätta undersöka.

”—norska och svenska barn på gruppnivå, uppvisade redan vid sex års ålder lägre planerings- och uppmärksamhetsförmågor än de amerikanska—”

PISA 2025

Fortfarande i Sverige är metakognition och självreglering illa förstådda begrepp, trots att de knyter an till både kognitionsvetenskaplig forskning om elevers minnes- och studiestrategier, och till frågor om lärande och kunskapsutveckling. Internationellt är begreppen mer etablerade och t ex EEF har publicerat fint stödmaterial kring detta i Storbritannien och pekat på den omfattande evidensen. Men har metakognition och självreglering någon plats i tider av PISA-diskussioner? Jag brukar ”nörda” genom att läsa de tekniska manualer som ligger till grund för PISA-mätningarna, och alla kanske inte vet att i PISA mäts långt fler faktorer än läs-, skriv- och naturvetenskapliga kunskaper. Manualerna för kommande PISA avslöjar dessutom att nästa gång PISA genomförs 2025, kommer elevers självreglering och metakognition att kartläggas mer noggrant. PISA 2025 kommer i en del särskilt ha fokus på matematiskt och naturvetenskapligt tänkande. Det är logiskt då vi vet att elevers metakognition och självreglering påverkar deras tänkande, inte minst inom STEM-ämnena. Mina och kollegors studier av elever i behov av stöd visar på att sårbarheter i planeringsförmåga är en riskfaktor för matematiksvårigheter i den svenska skolan, liksom också vanligare bland elever som är i behov av extra anpassningar och särskilt stöd.

”Manualerna för kommande PISA avslöjar att nästa gång PISA genomförs 2025, kommer elevers självreglering och metakognition att kartläggas mer noggrant.”

Den röda tråden från förskola till vuxenutbildning

Vad har då dessa frågor med vardagsarbetet i förskola och skola att göra? I början av denna vecka träffade jag närmare fyrtio kloka specialpedagoger, speciallärare och logopeder där vi bland annat pratade om hur barns och elevers förmåga att kunna styra sig i lärandet påverkar det som sker i undervisningen. Vi pratade också om att detta är ett viktigt område där vi behöver främja deras förmåga att kunna planera, koncentrera sig, motstå distraktioner, vara uthålliga och slutföra uppgifter i lärandet. Deltagare från vuxenutbildningen bekräftar att även många av deras vuxna elever har utmaningar just kring självreglering med sig i ryggsäcken, vilket påverkat deras tidigare skolgång negativt och även påverkar deras studiestrategier och därmed framgången under studierna i vuxenutbildningen. Distansutbildning som är vanligt inom ”vux” innebär en särskild utmaning om man har sårbarheter i självreglering. Precis som man konstaterat att pandemin också innebar, då distansutbildning ökade även bland yngre elever i samband med skolstängningar i många länder.

Det gick en kall kår längs ryggraden när det slog mig att detta med barn och ungas förmåga till uthållighet och uppmärksamhet känns igen som ett tema från förskolan, via grund- och gymnasieskolan ända in i vuxenutbildningen. Men det innebär också att frågan om vad vi behöver arbeta främjande och förebyggande med också får ett svar. Förutom språk-, läs- och skrivutveckling också utveckling av självregleringsförmåga. Och, det arbetet börjar redan i förskolan.

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

Fil.dr, leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi

PS. Tycker du inlägget är intressant? Dela det gärna. DS.