“The simple view of reading är ju superenkelt. Du behöver bara kunna språket och kunna avkoda bokstäverna. Hur svårt kan det vara?”

EARLI dag 2 – 23 augusti

Dag 2, onsdagen på EARLI i Thessaloniki bjöd på några absoluta höjdare. Jag deltog i ett symposium med titeln ”How learning and education shape the brain”. Fokus var på hur lärandet formar hjärnans struktur och funktion i barns utveckling. Ett symposium med gott om färgglada bilder på hjärnskanningar och elektriska aktivitetsdiagram. Och när man skrapade under ytan och lyssnade lite noggrannare framkom ett antal spännande rön:

”Simple view of reading” och exekutiva förmågor

Först presenterades forskning om läsutveckling i allmänhet och hos individer med dyslexi i synnerhet. Utgångspunkten var den dominerande modellen för läsutveckling, den så kallade ”Simple View of Reading” som stipulerar att läsförståelse utgörs av avkodningsförmåga och språkförståelse. Forskarna konstaterade med en dos ironi:

“The Simple View of Reading är ju superenkelt. Du behöver bara kunna språket och kunna avkoda bokstäver.”

The Simple View of Reading är ju superenkelt. Du behöver bara kunna språket och kunna avkoda bokstäver. Hur svårt kan det vara? Forskning visar att i läsningen sker i hjärnan en synkronisering mellan visuell modalitet (avläsa bokstäverna visuellt) och auditiv modalitet (översätta dem till ljud). Denna synkronisering är automatisk hos goda läsare och en del av förklaringen bakom läsflyt. Men hos individer med dyslexi återfinns i högre grad en bristande synkronisering mellan visuellt och auditivt processande, och forskningen pekar på att det har ett samband med sårbarheter i exekutiva förmågor för en del individer. Så lägre läsflyt hos dyslektiker kan också ha ett samband med exekutiva förmågor och framförallt uppmärksamhetsreglering. Återigen dessa exekutiva förmågor som komplicerar eller stöttar läs-, skriv- och matematikutvecklingen.

Så vad kan man då göra åt denna bristande synkronisering mellan visuell och auditiv bearbetning hos individer med dyslexi. Forskaren Horowitz-Kraus är i färd att utforma ett lässtöd som stöttade exekutiva förmågor och framförallt uppmärksamhet under läsning. Forskarna såg en ökad konnektivitet i hjärnans visuella och auditiva områden och på längre sikt ökad läsflyt, förklarad av kortsiktiga ökningar av exekutiv förmåga. Detta stöd skedde genom digitalt verktyg vid läsning.

Det medfödda och det symboliska systemet bakom matematikutveckling

Onsdagens keynote hölls av professor Daniel Ansari, utvecklingspsykolog som bl.a. forskar om tidig matematikutveckling. Enkelt beskrivet har vi två typer av bearbetning av antal: ett medfött icke-symboliskt system där vi relativt snabbt gör uppskattningar som inte är noggranna. Redan 6-månaders barn kan skilja mellan 8 och 16 enheter (t ex prickar), men inte mellan 8 och 12. Ju äldre vi blir desto bättre blir vi på att bedöma även mindre skillnader. Detta system kallas för ANS (approximate number system). Vi har också ett system för mindre tal som är mer noggrant. När du ser tre eller fem prickar så behöver du sällan räkna dem utan du identifierar i princip automatiskt antalet. Detta kallas för subitisering – förmågan att kunna bedöma ett litet antal korrekt.

Och, så långt pratar vi om det medfödda systemet. Men sen har vi det symboliska system som vi lär oss när vi lär oss vårt siffersystem, och att räkna antal.

I förskolan och i hemmet lär vi barn att räkna systematiskt, hjälper dem att identifiera antal och mängder, tilldela dem siffror och begrepp, och utvecklas det symboliska systemet. I forskningen har det funnits hypoteser om att det icke-symboliska tidiga systemet föregår och påverkar utvecklingen av det senare symboliska systemet. Ansari beskriver att mycket talar för att det inte är så. Det icke-symboliska systemet stöttar inte framväxten av det symboliska. De verkar växa fram parallellt och påverka varandra. Sårbarheter i båda systemen tidigt bidrar till att förklara matematiksvårigheter. Men framförallt verkar det symboliska systemets framväxt kunna påverka det icke-symboliska systemet.

Jag tolkar Ansaris presentation i relation till förskolans läroplan och matematikundervisning: undervisning av det symboliska systemet utgör huvuduppdraget. Barn behöver tidigt berikas (enrichment) med systematiskt matematiskt språk, och systematiska matematiska upplevelser, gärna på ett lekfullt utforskande sätt, men också med explicit undervisning där barnen får tillgång till det matematiska språket. Frågan som gör en skillnad är troligtvis hur ofta, på vilket sätt och med vilken systematik och hur återkommande barnen möter antal, mängder, former, begrepp för att kunna jämföra, etc.

Alltså, vi bör lägga krutet på att främja det symboliska systemets framväxt. Ansari avslutade med ett konstaterande om forskningen inom detta område med följande andemening (min översättning): ”Forskning är befolkad av nativister (nativists). Vi har svårt att förstå att barn lär sig av varandra, i kulturen och kontexten. Vi letar alltid efter ett medfött system eller område i hjärnan.”

Detta fick mig att tänka på ett citat av neuropsykologen Alexander Luria: ”För att förklara mänskligt medvetande behöver man titta bortom den mänskliga organismen. Vi kan inte söka efter medvetandets ursprung inuti människans hjärna…utan bör söka i de yttre livsbetingelserna.”

PS. Tycker du inlägget är intressant, dela det gärna. DS.