Om studiestrategier, metakognition och självreglering i vuxenutbildningen

I veckan hade jag äran att få besöka vuxenutbildningen i Landskrona. Vi har ett spännande processinriktat arbete pågående om hur vi kan stötta elevers studiestrategier, metakognition och självreglering i vuxenutbildningen. I Sverige erbjuder ju vuxenutbildningen en avgörande chans för individer vars utbildningsvägar avbrutits eller inte slutförts av olika anledningar. Många elever har med andra ord komplexa ryggsäckar med sig från tidigare skolgång.

Mitt arbete handlar om att förbättra studiestrategier för elever genom att tillämpa kunskaper om olika kognitiva förutsättningar, särskilt rörande metakognition och självreglering. Jag har även integrerat aktuell kognitionsvetenskaplig forskning som belyser hur många elever använder ineffektiva metoder när de måste organisera sina studier på egen hand, och hur vi kan hjälpa dem.

Vid detta tredje tillfälle gav jag också återkoppling på det fantastiska arbete som personalen gjort hittills. På elevnivå har vi kunnat observera ett antal effekter, t ex:

✅ Ökad självständighet i studierna – Elever har lärt sig att hantera sina studier mer
självständigt, särskilt genom tydligare studiestrategier och planering.

✅ Förbättrade studieresultat – Lärare har observerat att elever som aktivt använder
metakognition och reflektion presterar bättre.

✅ Bättre förståelse för egna studiestrategier – Elever har blivit mer medvetna om sina
inlärningssätt när de arbetat med planering, genomförande och reflektion.

✅ Bättre hantering av stress inför prov och uppgifter – Elever som fått stöd genom
metakognitiva strategier och anpassningar har visat sig hantera stress bättre.

✅ Färre studieavbrott och bättre närvaro – Efter införandet av mentorskap och
individanpassat stöd har färre elever hoppat av utbildningen.

Det är viktigt att betona att effekter som man observerar behöver följas upp och systematiskt utvärderas vid flera tillfällen. Det är också viktigt att vara öppen för att det som är bra för många inte alltid är tillräckligt för alla. Därför behöver den tredelade modellen för elevstöd fungera, med både främjande generella insatser, liksom förebyggande riktade insatser till grupper av elever, och intensifierade insatser till enskilda elever. Den skola som inte arbetar med de tre nivåerna riskerar snabbt att svälla av det akuta åtgärdande arbetet. Arbetar man tillsammans med att titta på arbetsformer, dela erfarenheter och dilemman och stötta varandra – och skaffa sig mer kunskaper – så gör det skillnad. Och det gör personalen på vux i Landskrona.