Aktiv läsning och läskrisens rötter: bortom Simple View of Reading
Den svenska läskrisen är en central fråga i skolans värld (och den är inte bara svensk). Diskussionen har historiskt ofta kretsat kring metoder som avkodningsträning och helordsmetoden, medan många lärare i praktiken har tillämpat en balanserad läsmetod, det vill säga olika typer av kombinationer. Simple View of Reading (SVR) har dominerat i forskningen som förklaringsmodell för utvecklingen av läsförmåga. I SVR ses läsförståelse som en produkt av avkodning och språkförståelse. Det är en enkel modell som hjälpt oss förstå viktiga grunder i läsutveckling. Men, samtidigt har modellen snart fyrtio år på nacken, och forskningen har gjort stora framsteg sen dess. Jag har skrivit om behovet av en utvecklad läsutvecklingsmodell här tidigare. Vi vet i forskning så mycket mer om de olika faktorer som påverkar läsningen idag.
Från ”läskrig” till ett bredare perspektiv
Under 1990-talet när jag började arbeta i Östersund pågick ett ”läskrig” med djupa diken. Vid det läspedagogiska centret (LPC) där syntetiska läsmetoder förespråkades, hade jag förmånen att genomföra psykologbedömningar som en del av läs- och skrivutredningar. LPC var då en verksamhet inspirerad av pionjärer som Majgunn Johansson, Åke Olofsson och Ingvar Lundberg och man producerade bland annat kartläggningsmaterialet Fonolek för F-klass. Psykologer bidrog på den tiden huvudsakligen genom att genomföra ett WISC och att utesluta intellektuella funktionsnedsättningar. Idag vet vi att det perspektivet är otillräckligt för att förstå läs- och skrivsvårigheter. Vill du veta mer om ett modernt neurokognitivt perspektiv på dyslexi så har jag skrivit om PASS-forskningen som jag föreläste om för Dyslexiföreningen Väst.
Från Simple View of Reading till Active View of Reading
En intressant modell i förståelsen av läs- och skrivutveckling är the Active View of Reading (AVR), presenterad av Duke och Cartwright (2021)(1). Den bygger vidare på SVR men inkluderar fler dimensioner av läsning och inkluderar kognitiva processer. Där SVR fokuserar på avkodning och språkförståelse, pekar AVR också på självreglering och brygg-processer (olika typer av generalisering av läsning till tillämpade situationer) som viktiga komponenter. AVR-modellen introducerar fyra huvudområden:
- Självreglering: Förmågan att hålla fokus, planera och genomföra läsning, använda strategier och upprätthålla motivation.
- Avkodning: Inkluderar visuell igenkänning av ord och fonologisk medvetenhet.
- Bryggprocesser (bridging): Kopplar samman avkodning och språkförståelse, exempelvis genom läsflyt och ordförråd.
- Språkförståelse: Betonar vikten av kulturell och kontextuell kunskap, resonemangsförmåga och även föreställningsförmåga (Theory of Mind).
Det som särskilt fångade mitt intresse är hur AVR lyfter fram elevers aktiva roll och självreglering i läsning – en syn på läsning som en dynamisk process snarare än enbart teknisk färdighet. Detta är något som jag tror också tilltalar många lärare, som intuitivt upplever att en del elever tappar motivationen i samband med lästräning. Visst måste vi väl ha mer att bidra med än att uppmana elever att kämpa på och anstränga sig lite till när läsningen tar emot? Men, hur robust är evidensen för AVR-modellen?
Forskningsstödet bakom AVR
I en omfattande metaanalys analyserade Duke med kollegor data från 333 studier för att utvärdera effekterna av olika läsinterventioner (2). Resultaten visade att insatser riktade mot AVR:s komponenter – som självreglering, bryggprocesser, avkodning och språkförståelse – gav måttliga till stora effekter på elevers läsförmåga. Insatser för textstruktur och stöttning av verbal resonemangsförmåga hade särskilt starka effekter, och självreglerande strategier som motivation och strategianvändande visade betydande effekter. Phonics-relaterade komponenter som fokuserade på avkodning visade för elever utan svårigheter på relativt små effekter men för elever som kämpar med läsningen på mer modesta effekter, men inte med samma bredd som AVR:s helhetsperspektiv. Studien visar att AVR inte bara fångar fler aspekter av läsning än SVR utan är även värdefull för att förstå läs- och skrivsvårigheter hos elever. AVR pekar på faktorer som är viktiga att undersöka både vid kartläggning, utredning och utformning av stödinsatser kring läsning. I detta sammanhang vill jag lyfta fram Digibility som är ett digitalt kartläggningsverktyg där just flera av de komponenter som saknas i SVR men lyfts i AVR kartläggs, faktorer som ligger bakom självregleringsförmågan – så som elevers resonemangsförmåga, uppmärksamhets- och arbetsminnesförmåga och deras metakognitiva strategier.
Aktiv läsning som nyckel till framtiden
AVR är en viktig nyckel till att både möta läskrisen och öka jämlikheten – och den har förutom forskningsstöd också ”face validity” – det vill säga den verkar rimlig – den beskriver läsning som en aktiv, självreglerande aktivitet där elever också uppfattar motivation och meningsfullhet i läsprocessen. Diagnostik och interventioner kan bli mer träffsäkra genom att inkludera komponenter som självreglering, resonemangsförmåga och metakognitiv strategiförståelse – områden som förbises i traditionella modeller som SVR. Genom att kombinera träning i avkodning och språkförståelse med insatser för självreglering och bryggprocesser kan vi hjälpa elever att navigera de kognitiva och sociala utmaningar som läsning innebär. Samtidigt är AVR-modellen ny och det finns behövs fler interventionsstudier för att reda ut orsakssambanden. Den har också kritiserats för att inte skilja på proximala (centrala) faktorer i läsutvecklingen, och distala faktorer (sådana som är mer avlägsna från det centrala i den tidiga läsutvecklingen)(3).
Slutsatser – Från enkelhet till helhet
SVR är fortfarande en ovärderlig och robust modell för att förstå grunderna i läsutveckling. Och AVR är en utvidgad modell som integrerar också senare kognitiv forskning om självreglering. Genom att se läsning som en aktiv och dynamisk process kan vi skapa bättre förutsättningar för alla elever att lyckas – och det är precis vad vi behöver i en tid då läsningens framtid står på spel. För som forskarna skriver så är läsningen också en fråga om social rättvisa och likvärdighet.
med vänliga hälsningar Petri Partanen, fil.dr., leg psykolog och specialist i pedagogisk psykologi
PS. Tycker du inlägget är intressant. Dela det gärna med knapparna nedan. DS
Referenser:
(1) Duke, N. K., & Cartwright, K. B. (2021). The science of reading progresses: Communicating advances beyond the simple view of reading. Reading Research Quarterly, 56, S25-S44.
(2) Burns, M. K., Duke, N. K., & Cartwright, K. B. (2023). Evaluating components of the active view of reading as intervention targets: Implications for social justice. School Psychology, 38(1), 30.
(3) Hoover, W. A., & Tunmer, W. E. (2021). A commentary on some recent claims made against the simple view of reading. LDA Bulletin, 53(3), 40-42.
Kommentarer: 3
Ja mycket intressant!
Det är så bra att du breddar förståelsen! SVR är robust men gammalt och saknar det socio-kulturella perspektivet. Jag uppfattar, men är inte säker på, att metakognition är lätt att koppla till det socio-kulturella perspektivet, bland andra perspektiv. Vi måste hitta sätt att förena alla de forskningsperspektiv som kan bidra till skolutveckling så att vi hamnar i ännu ett kontraproduktivt dike som Hirsh talar om. Tror du att du som psykolog har lättare att också omfamna det socio-kulturella samtidigt med mer biologiska kognitionsvetenskapliga perspektiv?
Många frågeställningar här egentligen, Helena. I tillämpningen av SVR behöver man absolut inte utesluta faktorer som motivation, metakognition, lässtrategier etcetera. Men i AVR har man också gett dem utrymme mer explicit, och jag menar att de vävs in från första stund även i den tidiga läsutvecklingen, som i Scarboroughs rope-modell. Men de kan ju inte ersätta vikten av grundkomponenterna i SVR, och dos och systematik spelar roll. I AVR-studien från 2023 är effekterna av självreglering, strategianvändande och verbalt resonerande stora för interventioner som stöttar läsutveckling, särskilt för elever som kämpar med läsningen. Så de behöver vi förhålla oss till. Apropå de kognitionsvetenskapliga perspektiven så är de ju inte av ett slag, utan det finns i högsta grad en mångfald av perspektiv, sådana som bygger på mer mekanistiska modeller a la 1950-talet, och mer sociokulturellt och samspelsinspirerade som tittar på interaktionen mellan yttre och inre, inklusive medvetandets roll. Där kan jag tycka att ”den sociokulturella skolan” (som ju inte heller bara är en) också gick vilse utan förståelsen för kognition, hjärnan och tänkandet. Där är Dehaene uppfriskande. I en av hans böcker beskriver han hur George Miller, den kognitiva revolutionens och arbetsminnesforskningens fader föreslog att begreppet medvetande borde bannlysas från forskningen, eftersom den ställde till det som ett stökigt fenomen att studera. Därmed stängdes också dörren för forskning kring metakognition (vårt medvetande om vårt tänkande och lärande) som kanske öppnas framförallt från 90-talet, och idag också tar plats alltmer i minnes- och kognitionsforskningen. Och den sociokulturellt färgade forskningen missar i sin tur principer för hur metakognition samspelar med våra kognitiva funktioner i lärandet utifrån senare forskning, t ex hur vi gör skattningar av vår egen förmåga, lärande, lämpliga strategier, minnesfunktioner, etc.