Läsutvecklingen som förändrar hjärnan, barns metakognition samt vilken evidens finns för olika stödinsatser för elever i behov av stöd?

Rapport från IMBES dag 3

Efter tredje dagen på IMBES lämnade jag ett regntungt Leuven för några veckors ytterligare ledighet innan augusti månad väcker ”skolhjärnan” till liv. Professor Stanislas Dehaene höll en keynote om hur läsning förändrar hjärnan. Han beskrev Visual Word Form Area (VWFA), där neuroner utvecklas för att känna igen bokstäver och ord. Den typen av neurokognitiv process som sker där liknar simultan och successiv process i PASS-forskningen. Simultan process innebär att känna igen bokstävers form och successiv process handlar om att placera bokstäver i rätt ordning. Dehaene påpekade att dyslexi bör ses som många olika, snarare än en diagnos. Forskaren Naama Friedmann har identifierat närmare 20 variationer i svårigheter med bokstäver och ljud, med olika grundorsaker. Detta kommer att ha betydelse för både utredning och stöd för elever med dyslexi.

Vad händer i hjärnan under läsutvecklingen?

Dehaene betonade också att användningen av ”sight words” (igenkänningsord) i lästräningen kan leda till sämre läsutveckling. Dessa är ord som barn tränas att känna igen, utan att ljuda dem, t ex ”och”, ”det” och ”som”. De kan göra läsningen snabbare men kan leda till att barn fortsätter med gissningsstrategier. Dehaene visade att fonetisk läsmetod var mer effektiv för godtagbar läsutveckling (64%) jämfört med balanserad läsmetod (57%) efter fyra månaders undervisning av nybörjare.

Jag deltog också i ett symposium om barns metakognition. Det förekommer förenklingar i skoldebatten som att barn inte kan bli metakognitivt medvetna om sitt lärande på grund av deras hjärnor inte mognar förrän vid tolv års ålder, vilket snart kan klassas som en neuromyt. Professor Dumontheil med kollegor har undersökt barns uppmärksamhetsförmåga och hur den påverkar barns förmåga att upptäcka fel i sina svar.

”Det förekommer förenklingar i skoldebatten som att barn inte kan bli metakognitivt medvetna om sitt lärande på grund av deras hjärnor inte mognar förrän vid tolv års ålder, vilket snart kan klassas som en neuromyt”

Andra forskare har undersökt hur metakognition avlastar arbetsminnet, något som jag själv studerat och skrivit om. Metakognitiv monitorering handlar om att ”väcka” elevernas uppmärksamhet och mobilisera deras uthållighet och noggrannhet genom explicita strategier och på sikt hjälpa dem att utveckla goda studiestrategier och vanor. I min nya bok ”Att utveckla barns förmågor i förskolan” redogör jag för forskning om hur exekutiva och metakognitiva förmågor utvecklas redan i förskoleåldern.

Vilken evidens finns för olika stödinsatser för elever i behov av stöd?

Mina kollegor på UCL och CDLD-labbet höll avslutningsvis ett symposium om deras stora meta-analys MetaSENse om evidens för riktade stödinsatser för elever i behov av stöd.

”Studien är befriande bred och fri från snäva diskussioner om extra anpassningars vara eller inte vara.”

Några preliminära slutsatser är att 1) riktade insatser för elever med matematiksvårigheter har generellt goda effekter, 2) tidiga insatser under grundskoleperioden är effektiva, och att 3) formen för stöd (klassrum, grupp eller individuellt) inte gjorde skillnad.

Denna studie återkommer jag till för det är mig veterligen den största hittills, och bör diskuteras i alla verksamheter och myndigheter som ska ta beslut om elevers stödbehov. Studien är befriande bred och fri från snäva diskussioner om extra anpassningars vara eller inte vara.

Med vänlig hälsning, Petri Partanen, fil.dr., leg. psykolog, specialist i pedagogisk psykologi.

Tidigare inlägg finns här del 1 och här del 2.

PS. Tycker du inlägget är intressant, dela det gärna med knapparna nedan. DS