Innan ”pinnarna” i frånvarosystemet börjar anhopas – om närvaroarbete och fullföljd utbildning

I förra veckan fick jag förmånen att hålla i en workshop inom ramen för SKRs program ”UP2 Fullföljd utbildning”. Ett antal kommuner arbetar med att vässa arbetet omkring elever med studieavbrott och elever med frånvaro – och både grundskolan och gymnasiet berörs ju i detta arbete. Dessa elever utgör viktiga målgrupper att arbeta såväl främjande, förebyggande och åtgärdande med.

Denna gång fick jag bl.a. prata om metakognition, studiestrategier, former för mentorskap och studiecoaching och metoder för att öka elevernas eget deltagande och förmåga att ta ansvar för sitt lärande. Ofta fokuserar vi på rutiner, system för upptäckt och strukturella processer i organisationen, vilket är viktigt. Men, närvaroarbetet behöver komma eleverna nära för att stötta dem och öka deras känsla av tillhörighet i skolan, i ett tidigt skede.

Elever med NPF liksom elever från socioekonomiskt utsatta sammanhang utgör riskgrupper för ökad skolfrånvaro. I min artikel för Skolverket ”Elevers kognitiva förmågor och studiestrategier på gymnasiet” (1) lyfter jag att elever i behov av stöd ofta har sårbarheter i metakognition och självreglering, och behöver mer explicit stöd, både inne klassrummet och utanför. De hamnar i en ond cirkel av att ”släpa” efter, ökad arbetsbelastning, ångest och oro och stress. Många elever väljer också ineffektiva studiestrategier om de lämnas ensamma, och prokrastinerar. Detta sker innan ”pinnarna” i frånvarorapporteringssystemet börjar anhopas. Därför spelar den personliga kontaktytan mot vuxna i skolan, goda relationer, och tid för samtal om skolsituationen en viktig roll.

Men, alla coaching- och samtalsmetoder är inte lika framgångsrika. Jag lyfte t ex att motiverande samtalsmetodik (MI) måste anpassas utifrån en förståelse för elevers varierande kognitiva förutsättningar. Studier kring t ex MI för elever med ADHD har visat på problem med metodiken eftersom den bygger på att eleverna ska sätta mål och planera för förändring. Att sätta mål och planera för att sedan omsätta studieplaneringen kan bli ett hinder för elever med sårbarheter i planerings- och självregleringsförmågor (2). En metakognitivt inriktad coaching eller strategistöd utgör i sammanhanget en välinvesterad insats för att den ”operationaliserar” och synliggör elevers styrkor och sårbarheter inom dessa områden, och erbjuder strategier för att hantera utmaningar som uppstår i lärandet.

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

(1) Partanen, P. (2021) Elevers kognitiva förmågor och studiestrategier på gymnasiet. Skolverket.

(2) Sibley, M. H., Graziano, P. A., Coxe, S., Bickman, L., & Martin, P. (2021). Effectiveness of motivational interviewing− enhanced behavior therapy for adolescents with attention-deficit/hyperactivity disorder: A randomized community-based trial. Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 60(6), 745-756.

PS. Tycker du inlägget är intressant, dela det gärna med knapparna nedan. DS