fbpx
Meny Stäng

Vad har våra barn och elever med sig i sina ryggsäckar?

Så väntar ett nytt läsår i skolan och en intensiv period med inskolningar i förskolan. I skolan har vi en ny läroplan med nya begrepp som betygskriterier istället för kunskapskrav. Skolverket har också publicerat ett nytt stödmaterial till arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. När jag läser in mig på texterna så tänker jag att det finns en underliggande och tidlös diskussion, med ett antal frågor som återkommer och behöver hållas vid liv när vi utformar verksamhet och undervisning utifrån nya dokument och direktiv: Hur ser vi på lärande och undervisning? Vad ska barnen och eleverna lära sig? Hur vet vi om eleverna lär sig det vi tänker att de ska lära sig? Vilka faktorer påverkar barnens och elevernas lärande och utveckling? Vilka av dessa kan vi påverka och i såfall hur? Finns det synliga eller osynliga hinder för lärandet i våra lärmiljöer? Finns det främjande faktorer? Vad har våra barn och elever med sig i sina ”ryggsäckar” av uppväxtvillkor, förkunskaper och tidigare erfarenheter? Vad innebär de för vår verksamhet och undervisning?

Barnen och eleverna kommer till förskolan och skolan med ryggsäckarna packade med olika saker. Det finns både välfyllda och mindre välfyllda ryggsäckar. Och ryggsäckarna innehåller både frisk- och riskfaktorer för barnens och elevernas hälsa, välbefinnande och lärande. Förskolan och skolan befinner sig mitt i skärningspunkten i triangeln mellan barnens och elevernas ryggsäckar, de formella målen i läroplaner, och undervisningens utformning och verksamhetens vardag. Jag har tidigare skrivit här om fällorna i det främjande, förebyggande och åtgärdande arbetet som också uppmärksammats i utredningar och rapporter – att vi hamnar i standardiserade listor och överdriven byråkratisering av insatser. En viktig utgångspunkt är att utgå från vilka barn och elever vi har och vi möter i vår verksamhet.

Två saker framstår som viktiga med dessa erfarenheter i backspegeln är:

1) att arbeta för en gemensam inriktning och ett ”helaskolan”-perspektiv på främjande, förebyggande och åtgärdande arbetet – och inte minst att reducera spänningsfälten kring hur vi arbetar med dessa.

2) att grunda skolutveckling och riktade insatser på analyser innan vi går till åtgärd – annars blir det ”fort och fel”, med risk för ökade spänningsfält kring vad som behöver göras, hur det ska ske, och vem som ska göra vad.

Under det kommande läsåret kommer jag och kollegor att arbeta med ett antal förskolor, skolor, skolhuvudmän och kommuner för att utveckla arbetet på ett uthålligt och processinriktat arbetssätt genom föreläsningar, workshops och handledning till olika grupper. Flera verksamheter har valt de förinspelade utbildningarna i år och följer upp med en föreläsning ”live” längre fram där vi kan vässa frågeställningarna. Teman som är högaktuella är: ”Att utveckla det främjande och förebyggande elevhälsoarbetet i skolan”, ”Att utveckla barnhälsoarbetet i förskolan”, ”Att stödja elevers studiestrategier, metakognition och självreglering utifrån PASS-modellen”, m.m. I höst genomför vi också de öppna kurserna i ”Handlednings- och samtalsmetodik” samt ”Certifieringskurs i PASS och CAS2”. Du kan läsa mer om dessa här. Kanske syns vi i höst i något sammanhang!

Ha en fortsatt fin sensommar!

Med vänlig hälsning, Petri Partanen

PS. Dela gärna inlägget med knapparna nedan. DS

Publicerad iElever i behov av stöd, Elevhälsa, Förebyggande arbete, Förskola, Främjande arbete, LGR22, Skola, Utbildning och kurser

2 kommentarer

    • Petri Partanen

      Verkligen, och det är viktigt med forskningslitteracitet, dvs kompetensen och vanan att värdera forskning och ställa den i relation till beprövad erfarenhet!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.