Analogt tänkande – en pusselbit för att främja språk- och kunskapsutveckling

När vi lär oss saker i vardagen så gynnas vårt lärande av att vi kan haka upp kunskaperna på sådant vi tidigare känner till. Det gynnas också av att vi får syn på mönster och samband mellan kunskaper, och får tillgång till språkliga etiketter. Vi lär oss mer och mer saker och sorterar dem i grupper – det är ekonomiskt för att få ordning på tillvaron, gör det enklare att kommunicera och har spelat roll även evolutionsmässigt för människan (tänk med tacksamhet på kategoriseringen av ätligt/inte ätligt). Äpplen, bananer och apelsiner blir frukter. Tomater, gurkor och squash blir grönsaker, och dessa grupper lär vi oss att skilja åt. Kunskaperna blir både visuellt och språkligt lagrade i vårt minne i associativa nätverk. Det är därför vi (oftast) kan rabbla upp en rad saker som hör ihop. De lagras också i hierarkier, dvs i underordnade (äpple, bananer…) och överordnade begrepp (frukter, grönsaker).

Analogt tänkande – att upptäcka mönster, samband och relationer mellan saker

Denna typ av kunskaper och begreppsförståelse kryllar det ju av i förskolan och skolan – både i vardagen och i läroplansmålen. Men hur utvecklar barn denna förståelse för samband och relationer mellan t ex ord och begrepp? Eller i matematiken? I forskningen används lite olika begrepp, som analogt tänkande, förmåga till relationellt tänkande och resonemangsförmåga för att beskriva denna typ av underliggande tankeförmågor som är viktiga i utvecklingen av kunskaper och förståelse. I PASS-modellen kallas det för simultana processer (det första S:et).

Kärnan i simultana processer och analogt tänkande är att kunna tänka relationellt (om sakers relation till varandra). Här ingår också att uppmärksamma kontraster (likheter-skillnader). Om man inte kan upprätta en förståelse för samband mellan olika saker utifrån likheter och skillnader så blir det också svårare att sortera och kategorisera saker som vi ska lära oss (t ex skolans faktakunskaper), och generalisera dessa (dvs använda och tillämpa denna kunskap längre fram eller i andra sammanhang). Med andra ord är analogt och simultant tänkande inblandat i själva inlagringen av meningsfull information i minnet.

Varför ska vi bry oss om barn och elevers analoga tänkande – räcker det inte med begåvning?

Vi vet att barn har olika förutsättningar i sin ryggsäck. Barn uppvisar skillnader i sin förmåga till analogt och simultant tänkande, och det spelar en stor roll för deras lärande i såväl förskola som skola. När vi t ex arbetar språk- och kunskapsutvecklande (SKUA) så finns analogt tänkande där som en underliggande viktig tankeförmåga att ta hänsyn till och främja som också kan driva begreppsförståelsen. Till skillnad från om vi utgår från ett generellt endimensionellt begåvningsbegrepp där barns resonemangsförmåga beskrivs och förutbestäms utifrån deras generella begåvning (mer eller mindre begåvad, svagbegåvad, svag teoretiskt begåvad etc), så utgår en gren av modern neurokognitiv forskning från att barn har en varierad uppsättning av olika underliggande tankeförmågor. Dessa tankeförmågor är stadda i utveckling under förskole- och skolåldern, och verkar i samspel, inbördes, och i relation till uppväxtvillkoren och skolgången. Det finns alltså olika kvaliteter i barn och elevers analoga tankeförmåga som är viktiga att förstå, och dessa behöver därför också främjas på olika sätt. Till skillnad från begåvning (som är något som ”är” eller man ”har”) så är tankeförmågor relaterade till något vi gör och som vi behöver öva på.

Forskning växer fram i rask takt kring barn med diagnosen språkstörning (DLD). Denna grupp av barn (som är mångfacetterad) är intressant därför att vi kan få ledtrådar kring just hur tankeförmågor samspelar i den framväxande språkutvecklingen. Såväl den kompensatoriskt inriktade som den utvecklingsstödjande specialpedagogiken och pedagogiken behöver fördjupa förståelsen för vad som kan utgöra osynliga hinder och vad som kan främja barns språk- och kunskapsutveckling.

Analogt tänkande och inhibiering hos barn med och utan språkstörningsdiagnos

I veckan fick jag via mitt forskningsnätverk på UCL äran att lyssna på professor Jean-Pierre Thibaut på Universitetet i Bourgogne. Hans forskningsområde berör hur olika grupper av barn lär sig just att uppfatta samband och mönster genom analogt tänkande. Forskarna har i ett antal studier undersökt barn med och utan språkstörning och framförallt kommit att fokusera på två områden av neurokognitiva tankeförmågor: dels analogt tänkande, och dels inhibiering som är en del av uppmärksamhetsregleringen och de exekutiva funktionerna (1,2,3). I svensk kontext har logopeden Signe Tonér för övrigt studerat exekutiva funktioners roll i språkutveckligen hos förskolebarn (4). Jag rekommenderar också Anna Eva Hallins Språkforskningsblogg för intressant och uppdaterad forskning inom området. För tidigare inlägg kring PASS kan du kika här: https://skolutvecklarna.se/category/pass-modellen/

Forskningsresultaten indikerar att såväl sårbarheter kring analogt tänkande som inhibiering kan vara inblandade som faktorer som påverkar språkutvecklingen hos barn med språkstörning hämmande. Medan analogt tänkande bidrar till att barn skapar en relationell förståelse för språkets olika delar och hur de hör ihop, för att kunna generalisera denna förståelse, så bidrar god inhibiering till att barn bibehåller sin uppmärksamhet medan de bearbetar språklig (och annan, t ex visuell eller spatial) information. Detta är ett forskningsfält som jag tror kommer växa lavinartat de närmaste åren. Och för mig är denna forskning spännande därför att den sluter cirkeln mellan det som Vygotskij och inte minst Luria lyfte fram (5), dvs en neurokognitiv förståelse för hur hjärnans olika funktioner är inblandade dynamiskt i såväl språkutvecklingen som i lärandet, på ett konkret sätt i den pedagogiska vardagen, medan barn och elever lär (eller inte lär) sig.

med vänliga hälsningar Petri Partanen

Tycker du inlägget är intressant? Dela det gärna med knapparna nedan.

(1) Krzemien, Thibaut, J.-P., Jemel, B., Levaux, E., & Maillart, C. (2021). How do children with developmental language disorder extend novel nouns? Journal of Experimental Child Psychology, 202, 105010–105010. https://doi.org/10.1016/j.jecp.2020.105010

(2) Krzemien, Thibaut, J.-P., & Maillart, C. (2020). How language and inhibition influence analogical reasoning in children with or without developmental language disorder? Journal of Clinical and Experimental Neuropsychology, 42(1), 76–89. https://doi.org/10.1080/13803395.2019.1676881

(3) Krzemien, Seret, E., & Maillart, C. (2021). The generalisation of linguistic constructions in children with or without developmental language disorders. Journal of Child Language, 48(2), 413–427. https://doi.org/10.1017/S0305000920000288

(4) Tonér. (2021). Language and executive functions in Swedish preschoolers.

(5) Ardila, A., Akhutina, T. V., & Mikadze, Y. V. (2020). AR Luria’s contribution to studies of the brain organization of language. Neurology, Neuropsychiatry, Psychosomatics, 12(1), 4-12.