fbpx

Vilka effekter har det på eleverna beroende på hur vi utformar stödet?

Senaste numret av tidningen Specialpedagogik har tema Finland. Här ingår spännande reportage som gör skillnaderna mellan Sverige och Finland tydliga. Det gäller såväl synen på specialpedagogikens arbetssätt, yrkesrollerna specialpedagog och speciallärare, liksom hur man ska tolka inkluderingsbegreppet.

Genom åren har jag återkommande besökt finska skolor och motsvarigheter till specialpedagogiska skolmyndigheter och föreläst om elevhälsa. Jag har också tagit emot finska rektorer och elevhälsopersonal på besök i Sverige. Ofta har vi pratat om det ideologiska spänningsfält som finns i Sverige kring utformningen av vårt stödsystem. Den väcker frågor kring inkludering, kategoriskt och relationellt perspektiv, och vikten av differentierad undervisning. Det är en debatt som lätt kan bli infekterad. Och i mitt internationella arbete har jag sett hur olika vi tolkat inkluderingsbegreppet och -uppdraget i olika länder.

Välkänt sen förut är väl att i Finland sätts insatser in tidigare än i Sverige för att förebygga skolsvårigheter. En följd av detta är också att speciallärare kan genomföra kartläggningar och specialundervisning för stora grupper av elever, under elevernas första år i grundskolan. Det kan t ex handla om att främja läsutveckling och förebygga lässvårigheter. Cirka var tredje elev kommer ta del av stöd under sin skolperiod, i Finland.

(Läs vidare nedanför bilden)

Hur är det då med elevernas känslor inför att ta emot stöd genom specialundervisning i liten grupp jämfört med att ta emot stödet i ordinarie klassrum? Hur påverkas övriga elever av hur stödet utformas? Vilka effekter kan det ha på elevernas lärande och utveckling? Ett antal mycket intressanta studier har kommit de senaste åren internationellt, bl.a. från Finland:

Studie 1:

Den ena studien (1379 st elever) undersöker högstadie-elevers prestationskänslor inför matematikundervisningen (1). Studien jämför elever som fick stöd i liten grupp (gr1) med elever som fick stöd i ordinarie klassrum (gr2) med elever som inte var i behov av stöd (gr3). Forskarna fick fram att elever som fick stöd i liten grupp (gr1) upplevde fler positiva känslor av välmående och stolthet än elever som fick stöd i ordinarie klassrum (gr2).

Elevgruppen som fick stöd i liten grupp (gr1) upplevde också mer av positiva känslor och färre negativa känslor, men inte mindre skam och uttråkning än elevgruppen utan behov av stöd (gr3). Eleverna som fick stöd i ordinarie klassrum (gr2) upplevde färre positiva känslor och fler negativa känslor än de som inte var i behov av stöd (gr3). Slutligen visade också studien att gruppen elever utan behov av stöd i ordinarie klassrum (gr3) upplevde mer av ångest, hopplöshet och uttråkning när andelen elever i behov av stöd (gr2) var större i ordinarie klassrum.

Studie 2:

Den andra studien undersöker också högstadieelever i Finland med och utan behov av stöd (5368 st). I studien följer man dem från årskurs 7 till 9 (2). Här är klass-sammansättningen i ordinarie klass i fokus. och effekter på lärandet av kognitiva förmågor (cross-curricular competencies). De förmågor som undersöks är språklig resonemangsförmåga, matematisk begreppsförmåga och naturvetenskaplig resonemangsförmåga, dvs inte ämneskunskaper. Men, sambandet mellan de kognitiva tankeförmågorna och skolresultat i åk 9 vet vi är starkt. 

I studien jämför man effekter utifrån andelen elever i behov av stöd som finns i klassen. En preliminär slutsats är att andelen elever i behov av stöd i ordinarie klassrum har en svag men negativ effekt på den sammanlagda prestationen i slutet av åk 9. Forskarna beskriver att detta är i motsats till resultat som visar på en positiv effekt av andelen elever i behov av stöd under grundskoletiden innan högstadiet på skolprestationer.

Slutsatser

Innan man skyndar till slutsatser så är några saker viktiga att ha i bakhuvudet. De ger ett nuläge i ett specifikt skolsystem (Finland) där man inte undersökt urvalet, dvs vad som utmärker just de elever som väljs ut till olika former av stöd med avseende på en rad faktorer. Inte heller har man undersökt vad som utmärker undervisningssättet i särskild och ordinarie i undervisning i de klassrum som ingår i studien, graden av differentiering i de olika klassrummen, eller värderingar och synsätt kring elevers behov av stöd. Vad händer t ex med förväntningarna på eleverna om man har ett visst andel elever i behov av stöd i sin klass?

Så för den som söker ett direkt samband till frågan om hur ett stödsystem ska utformas (i Sverige) eller inte, kommer att bli besviken. Lika besviken blir den som också vill avfärda forskningen med att den inte är relevant för just oss i Sverige. Att forskning är genomförd i ett annat land är inte ett bevis för att det inte gäller i Sverige, det innebär bara att man måste tolka den med försiktighet. Och, framförallt att det behövs mycket mer forskning av denna typ i Sverige på större grupper av elever, och på vilken effekt olika undervisningssätt och utformningar av stöd har både på socioemotionella förmågor, tankeförmågor och kunskaper.

Svensk forskning har stora kunskapsluckor, liksom även den finska, kring såväl elevers förutsättningar, samband och effekter av olika stödsystem och undervisningssätt. Samtidigt som jag läser temanumret om Finland så förbereder jag en presentation inför en kommande EARLI-konferens senare under 2020 där vi ska presentera vår specialpedagogiska och pedagogisk-psykologiska forskning kring elever i behov av stöd på nivå 2 (extra anpassningar) och 3 (särskilt stöd) i den svenska skolan. Jag hoppas att den kan bidra med en pusselbit kring elevers behov av stöd och deras varierande förutsättningar i mötet med undervisningen.

Länk till temanumret om Finland: https://specialpedagogik.se/tema/finland/

Referenser

(1) Holm, M. E., Björn, P. M., Laine, A., Korhonen, J., & Hannula, M. S. (2020). Achievement emotions among adolescents receiving special education support in mathematics. Learning and Individual Differences, 79, 101851.

(2) Hienonen, N., Lintuvuori, M., Jahnukainen, M., Hotulainen, R., & Vainikainen, M. P. (2018). The effect of class composition on cross-curricular competences–Students with special educational needs in regular classes in lower secondary education. Learning and Instruction, 58, 80-87.

Lämna ett svar