Lära sig till provet, lära sig för livet?

Skolgårdarna och lokalerna ligger tomma i sensommaren. Om några veckor fylls de återigen av elever som återvänder till skolan. En del kommer dit som nybörjare. En del börjar sitt första år på gymnasiet. Vilka kunskaper och färdigheter har de med sig sen tidigare? Vad minns de och vad kan de av det som de lärde sig under förra läsåret? Vad har de glömt, eller aldrig lärt sig, som vi förväntar oss att de ska kunna?

Debatten om skolan, bedömning, betygssättning och läroplanernas utformning har gått på högvarv senaste åren. Vi behöver fördjupa synen på kunskap och hur barn lär sig kort- och långsiktigt. Vad är relationen mellan kortsiktig prestation och långsiktigt lärande? I båda fallen kan eleverna minnas kunskaper och utveckla färdigheter. Men i det ena fallet försvinner dessa snabbt, i det andra fallet minns de och kan använda sina kunskaper över längre tidsperioder – de generaliserar sina kunskaper.

Att lära sig minnas kortsiktigt till nästa provtillfälle är en sak, men att lära sig för att kunna generalisera det man lärt sig i ett sammanhang till ett annat sammanhang, vid en annan tidpunkt längre fram – det är en delvis annan sak. Denna klassiska fråga berörs i Barnett och Cecis artikel ”When and Where Do We Apply What We Learn? A Taxonomy for Far Transfer” (1).

När och var använder vi det vi lärt oss, är frågan? Vad minns vi och kan vi på kortare och längre sikt? Författarna visar på komplexiteten i de kunskaper och färdigheter som vi förväntar oss att eleverna ska kunna generalisera på lång sikt i vårt skolsystem. Om vi med långsiktigt lärande menar en förmåga att generalisera kunskaper och färdigheter över tid och till andra sammanhang än där eleverna lärde sig dessa, så kan forskningen i viss mån vara nedslående. Generalisering över tid och till andra sammanhang är inte självklar. Lära för livet säger vi, men ibland är det en illusion. Varför är det så? Vilka faktorer gynnar långsiktigt lärande och generalisering?

Ebbinghaus (2) visade i klassiska studier i slutet av 1800-talet att distribuerat övande där man fördelar övandet över tid (så kallad spacing eller distributed practice) är effektivare än att plugga intensivt vid ett tillfälle (strax innan ett prov, så kallad massed practice). Det känner nog de flesta i skolans värld till. Men forskning har också visat att medan distribuerat övande verkar gynna generalisering över tid och till andra sammanhang, så uppnår intensivpluggaren snabbare en högre nivå kortsiktigt, men glömmer mer långsiktigt. Den välkända korvstoppningseffekten.

Temat kring att prestera kortsiktigt eller lära sig långsiktigt utvecklas i översiktsartikeln ”Learning versus performance: An integrative review” av Soderstrom och Bjork (3). Forskning visar paradoxalt nog att den som övat distribuerat över tid alltså kan prestera sämre vid provet eller bedömningstillfället i skolan och också uppvisa fler fel under övandet. Men den som har övat distribuerat över tid har lärt sig bättre än intensivpluggaren, på längre sikt. Det skulle innebära t ex att när vi bedömer elevers kunskaper och färdigheter under tiden som elever lär sig, t ex utifrån antalet fel eller missgrepp som eleven gör, så är det inte alltid rättvisande att bedöma den kortsiktiga prestationen för att förstå elevens långsiktiga lärande.

Det kan nämligen mycket väl vara så att den elev som gör fler fel kortsiktigt under övning på lång sikt visar sig ha generaliserat mer av kunskaperna eller färdigheterna. Med andra ord: hur elever presterar under övning och inlärning är inte alltid indikativt för vad de lär sig långsiktigt. Soderstrom och Bjork menar att vi måste skilja på lärande och prestation (learning versus performance).

Vad innebär det för hur vi ska se på och arbeta med bedömning av elevers kunskaper och färdigheter? Vad innebär det för vår läroplan? Har vi stoffträngsel i läroplanen och i praktiken? För mycket, för lite eller godtyckligt kunskapsinnehåll? Finns det tid att befästa kunskaper långsiktigt? Hur kan undervisningen stötta långsiktigt lärande? Och hur bedömer vi och återkopplar elevers lärande i det korta och vardagsnära perspektivet så att det gynnar deras lärande i det långsiktiga perspektivet?

(1) Barnett, S. M., & Ceci, S. J. (2002). When and where do we apply what we learn?: A taxonomy for far transfer. Psychological bulletin, 128(4), 612.
(2) https://sv.wikipedia.org/wiki/Hermann_Ebbinghaus
(3) Soderstrom, N. C., & Bjork, R. A. (2015). Learning versus performance: An integrative review. Perspectives on Psychological Science, 10(2), 176-199.

Kommentera