”Huvudmannens ansvar”

Vi måste prata om huvudmannens ansvar. ”Huvudmannen” låter knepigt. Som en huvudfoting. Men, vi måste prata om huvudmannens styrning och ledning av barn- och elevhälsa.

Låter det torrt och tråkigt? Det är det inte, för det handlar i praktiken om hur din vardag i barn- och elevhälsoarbetet påverkas och påverkar vad som faller ut i arbetet, oavsett om du är skolledare, barn-/elevhälsopersonal, pedagog/lärare eller barn/elev.

”Huvudmannens ansvar” låter också som något abstrakt – som pågår någon annanstans – i en förvaltning, på ett kontor i kommunhuset, eller i förvaltningsledningen. Och det är det väl, men konsekvenserna av hur ”huvudmannen” tänker eller inte tänker kring barn- och elevhälsa pågår egentligen i vardagen nära dig. Och kanske är du en del av ”huvudet” eller ”kroppen”.

Jag har tidigare skrivit om central och lokal barn- och elevhälsa – hur t ex spänningsfält kring organisering av elevhälsa blir till hinder för optimal skolutveckling. Det förvånar mig ibland hur lättvindigt vi kan förespråka den ena eller den andra organisationen, utan att egentligen analysera vilka uppgifter och problem vi önskar lösa med en viss typ av organisation, eller för den delen vilka möjligheter vi vill utveckla.

Det kan också överraska mig hur lättvindigt vi ibland skrotar den ena eller andra varianten av organisation. Jag skrev för länge sen ett inlägg om hur vi behöver utveckla ”konsten att inte omorganisera”. Istället bör vi först analysera behoven, genomlysa vår organisations för- och nackdelar, och sedan planera för utveckling, och regelbundet utöva styrning och ledning av barn- och elevhälsoprocesserna.

Det är nödvändigt att förstå hur en organisations olika delar påverkar varandra, ända ner i vardagen, och från vardagen upp i alla delar av organisationen.

Om vi väljer en viss arbetsform t ex för elevhälsoarbetet på arbetslagsnivå, så har det konsekvenser t ex för EHTs möten eller arbetet för de medarbetare som har tillhörighet i en central elevhälsa. Om en central elevhälsa i sin tur väljer att prioritera vissa frågor i sitt inre arbete, eller väljer vissa arbetsmetoder, så får detta konsekvenser i vardagen som påverkar fler än bara medarbetarna i den centrala elevhälsan.

Det är fortfarande tiotusenkronorsfrågan (uråldrig referens till en tv-show på åttiotalet) på sina håll i landet: Ska vi organisera oss centralt eller lokalt kring barn- och elevhälsa? Och mitt svar är fortfarande – ja.

Men idag lägger jag till: oavsett vilken organisationsmodell, så måste ”huvudmannen” tänka tillsammans med alla aktörer. Och ”huvudmannen” behöver utveckla en verksamhetsidé om barn- och elevhälsa, och utveckla sin styrning och ledning av barn- och elevhälsoprocesserna. Och det är nog så, att ”huvudmannen” inte är någon annan. Vi är alla en del av ”huvudmannen”.

Petri Partanen

Bilder: Huvudfotingar: Wikimedia Commons, 2.0

Kommentera